Lisa Papaver

2008-12-23T21:22:00.002+01:00

Nu är det inte långt kvar...om två veckor börjar jag att jobba och min man ska ta över på hemmafronten. Det känns konstigt. Jag kan inte tänka mig in hur det känns att jobba, ändå anar jag att allt kommer kännas "som vanligt" efter två dagar.
Ikväll satt jag och ögnade igenom det jag skrivit på min blogg, det var kul att läsa vad jag skrev i mars, när vi precis kommit hem. Det känns som om det var flera år sedan! Det är tio månader sedan lillprinsen kom hit, ändå känns det som om han alltid har funnits här.
Jag har ju inte skrivit så mycket på min blogg på sistone, nu tar jag en lång paus...kanske kommer Lisa Papaver glömmas i cyberrymden, kanske får den ny fart senare i vårt liv.
Jag läser ju fortfarande om mina "bloggvänners" väntan och för några är ju väntan snart slut (Grattis!). Jag hoppas att tiden inte rinner iväg för någon, nu verkar det ju vara lite hårdare att få nytt medgivande om man passerat åldersgränsen. Jag kan ju säga att det bästa vi gjort i livet var att hoppa av den ordinarie kön och välja SN. Om vi inte gjort det hade vi ännu väntat och förmodligen inte fått barn innan år 2010!

God jul och gott nytt år!

2008-11-04T06:54:00.002+01:00

Häromdagen var jag och lilla S på mitt jobb och hälsade på. Det blev en mindre uppståndelse där alla skulle klämma och känna och ställa tusen frågor. De som också hade följt oss på vår resa via resedagboken kunde nästan inte hålla tårarna borta. Vi som faktiskt börjat vänja oss vid vår vardag som småbarnsfamilj blev lite besvärade och generade, S klamrade sig hårt runt min hals och vågade knappt kika fram. Och jag som vant mig vid att inte träffa så många vuxna på en och samma gång blev helt slut och var tvungen att sova middag när jag kom hem.
Hur som helst, anledningen till att vi var där var ju att det snart är dags att börja jobba! Mindre än två månader kvar, det är inte klokt vad snabbt det går. Och nu ångrar jag ju att jag absolut propsade på att maken skulle ta så många månader, det är väl inte så himla viktigt det här med jämlikhet? Klart lillprinsen ska vara hemma med sin mamma!

2008-10-26T06:22:00.002+01:00

I mitt förra liv (innan barn) var det här en av årets bästa dagar. Dagen då vi vrider tillbaka klockan en timme och jag kan ligga och dra mig i sängen en extra lyxtimme.
Tyvärr förstår lillprinsen inte alls vad det handlar om. I hans värld är klockan halv sju och det ska lekas med lego och köras tåg på en gång, det spelar ingen roll att jag säger att klockan är mitt i natten (ok, lite ljug...) och att det är alldeles mörkt ute.
Idag hände också något nytt och ganska pinsamt. Kvart i sju (eller kvart i sex som klockan egentligen är) smyger jag ut i trapphuset (iklädd sovtröja och trosor) för att slänga påsen med bajsblöjan i sopnedkastet och precis då öppnas grannens dörr och ut strömmar ett gäng glada 25-åringar som festat tills nu (jo, jag har hört dem från och till under natten) som hejar och skrattar innan jag hinner springa in till mig igen. Usch, ingen bra start. Och varför visar de inte Thomas tåget på söndagar? Det är ju då man verkligen behöver det...

2008-10-13T21:49:00.003+02:00

Enligt vår hemutredare på kommunen måste vi vänta med syskonutredningen tills vi varit hemma i 1 1/2 år! Verkligen otur att vi inte har kvar vår förra utredare som hade sagt 1 år. Nu känns det ju rätt meningslöst, vi kommer aldrig att hinna.
Det är så orättvist att det inte är samma regler för alla, i andra kommuner får man starta syskonutredningen innan 1 år. Det känns ju inte helt bra att börja "bråka" och vara besvärlig heller...

2008-10-06T08:04:00.002+02:00

Jag snodde en utmaning av Lilleskutt. Och nu hoppas jag att ingen läser min blogg idag för det är ju pinsamt vad mycket skit jag hade i min handväska, det ser ut som en mindre soptipp.

Det här fanns i min väska: plånbok, blöja, 2 extra haklappar, tom burk, servettfodral, liten portmonä, plastpåse, 6 st pennor, 4 plastskedar, gammal tandborste, kloklippare, brödpensel i silikon (!), tom soppåse (kom till användning nu), bedövningssalva, barnalvedon, tuggummi, boardingcard till Goa (2006!), kartor till hotellet i Beijing, våtservetter och en hel hög med gamla kvitton och snorpapper (som tur var oanvänt).

Den som läser detta utmanas att städa sin egen....

2008-10-05T07:45:00.002+02:00

S är morgonpigg. Idag vaknade han klockan 6. Eftersom jag är väldigt morgontrött vill jag gärna hitta på saker att göra på förmiddagen...för att hålla mig vaken. Men vad gör man en söndagmorgon? Maken har jobbat natt och ligger och sover, alltså inga högljudda lekar inomhus. Ute blåser storm och vi är förkylda så det är ingen bra idé att gå ut. Vi kan inte ringa någon innan klockan 9 (snarare 10 på söndagar). Samma sak gäller hembesök hos någon (känner inga morgonpigga barnfamiljer). Jag tänkte att jag kunde baka bröd, innan jag kom på att vi inte har någon jäst och affären öppnar klockan 10. Biblioteket; har de ens öppet på söndagar? Museum öppnar väl klockan 11 (då har vi lunch och sova-middag-tid). Vi kan åka tunnelbanan till stan och fika på Mc Donalds (det enda som är öppet), inte jättekul kanske. Simhallen; öppnar inte de tidigt? Fast...nu är S helt inne i sin lek med tågbanan, dumt att störa. Jag gör lite mer kaffe så får vi se sen, kanske är det dags för mellis snart...

2008-09-26T11:00:00.002+02:00

I morse när vi var och storhandlade var det varmt och disigt ute. Och alltid när det är sånt väder får jag en sån där härlig "utomlands-semester-känsla", kanske för att jag varit på en del semestrar i storstäder där smogen ligger över hustaken. För att inte tala om hur "disigt" det var i Beijing. Och när jag hörde alla flygplansljud från Bromma flygplats fick jag en massa flashback från Kina...och det är ju helt fantastiskt att vi faktiskt varit ända där borta för att hämta hem vå son. Lilla jag liksom.

2008-09-24T10:48:00.002+02:00

Vissa dagar önskar jag att jag vore en bättre mamma...och med bättre menar jag roligare, påhittigare, gladare och med mer tålamod. Och med mer tid. Fast när jag tänker efter så går det nästan inte att ge mer tid, jag är ju med lillprinsen nästan hela tiden (ja, han är ju med även när man ska duscha och gå på toaletten och handla och laga mat och städa...).
Kanske är det så att jag har så höga krav på mig själv, under alla år som vi väntade och längtade efter barn så hann vi ju fundera och drömma och fantisera om hur vi skulle vara som föräldrar. Men det går ju inte att föreställa sig.
Idag till exempel var det fint väder, vi gick en promenad med vagnen till lekparken och till affären. S börjar visa sin egen vilja (förutom att han inte kan bestämma sig) och ville ur vagnen och upp i vagnen och ur vagnen och upp i vagnen...det tog en halvtimme att gå 200 meter. Vantarna åker av, jag lägger ner dem i väskan, han vill ha vantar, jag sätter på dem, han tar av dem...och så där håller det på. Kanske är det så 2-åringar är.
En sak är jag iallafall nöjd med; innan vi fick barn bestämde jag mig för att inte bli någon "hönsmamma" och det är jag inte heller.
Och jag lyckades skriva hela det här inlägget och samtidigt läsa "Max potta" tre gånger och ta en paus för blöjbyte.

2008-09-16T11:34:00.002+02:00

Idag skickade vi in ansökan till kommunen om ännu en hemutredning för att adoptera barn. Vi vill ju gärna ha ett syskon till lilla S. Men eftersom P redan passerat den övre åldersgränsen och väntetiderna till de flesta länder är längre än nånsin så måste det nog till ett mirakel om vi ska lyckas. Men hoppas kan man ju alltid. Hur som helst kändes det spännande att lägga brevet på lådan :-)

2008-09-07T19:26:00.002+02:00

Igår var jag på bio och såg Mamma Mia, det var en riktig feel-good-film. När jag satt på biografen längtade jag oerhört mycket efter lilla S...och kom på att det nog var första gången på 6 månader jag var utan honom i några timmar. Undra hur det ska gå sen när jag ska börja jobba igen, hemska tanke.

2008-09-04T07:52:00.002+02:00

Saker jag inte hade en aning om innan vi fick barn:

Tvättberget växer snabbare än vad tvättmaskinen klarar av att gå.
Soppåsen är alltid full.
Det är alltid smulor på golvet (ett mysterium; även direkt efter dammsugning).
Det är alltid leksaker i badkaret (och på de flesta platser).
I fruktkorgen ligger alltid gammal möglig frukt som ruttnar för att ingen äter den men som jag ändå köper för att det är så nyttigt att äta frukt.
Varje gång jag ska spela in ett program på TV protesterar videon eftersom det sitter ett oinspelningsbart band med Bamse i videon.
Det är bara att inse; jag hinner aldrig baka bröd/bullar, laga storkok, byta gardiner eller frosta av frysen. Det tänkte jag göra när S fyller 20 och flyttar hemifrån.

2008-09-02T10:07:00.002+02:00

P jobbade natt igår efter en hel sommar av semester, jag vet inte om det var det som gjorde att jag inte kunde sova. Sist jag tittade på klockan var den 2.30. Usch. Tur i oturen eller vad man ska säga så har S lite feber efter vaccinationssprutan igår så han sov ända till kvart i åtta (istället för till halv sju).
När jag går upp ser jag att katten haft roligt och lekt sönder lite papper på köksbänken. Tyvärr var det det viktiga tingsrättsbeslutet som vi ska skicka iväg med halvårsrapporten till Kina. Så frukosten fick ägnas åt telefonkö hos tingsrätten och fortfarande med telefonen mot örat (seg kö) också kletigt blöjbyte i duschen.
Eftersom det regnar ute och S har feber så måste vi hålla oss inomhus. Och eftersom P jobbat natt och ligger och sover får vi bara leka "stillsamma lekar"...S vill inte alls leka stillsamt, inte ens när han har feber.

2008-08-21T22:02:00.002+02:00

Mycket OS på TV är det ju nu...vattkoppor dessutom , så det var ju tur att det kom samtidigt. Häromdagen var det ett långt inslag där det pratades mycket kinesiska...och då lyssnade S mycket noga! Han stod stilla och lyssnade i flera minuter vilket annars aldrig händer när det gäller TV. Vi trodde att han skulle ha glömt språket efter 6 månader men det var helt uppenbart att han reagerade på det som hände på TV, särskilt när kvinnor pratade. Rörande.

2008-08-12T20:52:00.002+02:00

Oj vad länge sen jag skrev på min blogg. Vi har varit på landet mest hela sommaren, det har varit så skönt. Nu har vi varit hemma i stan i två veckor snart...det tog några dagar att vänja sig. Lilla S har ju blivit stora killen som springer omkring och stökar till, ibland undrar jag om det är normalt att en 20 månaders pojke kan hinna med att riva ut och plocka fram och röra till och peta här och peta där och orsaka ett mindre kaos på bara några minuter. Senast ikväll frågade jag min man om det inte var så; att S invaderat och tagit över hela vårt hem...leksaker låg utspridda i hela lägenheten, dessutom alla andra saker som inte låg där de skulle (blöjpaketet på hallgolvet, fjärrkontrollerna under soffdynan, leksaksbilar i köksskåpen, tomma matlådor i leksakslådan o.s.v.).
Om en vecka åker vi till Fårö, där ska vi fira att det gått 6 månader sedan den där fantastiska och märkliga dagen i Changsha, Hunan i Kina då vi fick vår underbara son. Den dagen känns så himla längesen, som i ett annat liv.

2008-06-12T12:29:00.002+02:00

Han är vår, han är vår!! I dag fick vi beslutet från tingsrätten att adoptionen är genomförd och att han nu är vår officiella son även här i Sverige. Det kändes stort. Så idag fyllde vi i blanketten om adoptionsbidrag och namnändring, det borde ju vara de sista papper i den enorma hög som bildats under de här åren. (Ja, sen ska vi skriva rapporter till Kina men det orkar jag inte tänka på nu).
I morgon åker vi ut till sommarstugan, maken börjar sin semester på fem veckor. Det innebär också att vi inte har tillgång till internet på gott och ont.
Hoppas alla som läser (vilka det nu är :-) får en trevlig sommar!

2008-05-26T16:50:00.002+02:00

Det finns inte så mycket att skriva om...och tiden räcker inte till. När S har somnat på kvällarna ligger vi i varsin soffa och pustar ut och orkar just ingenting. De som känner oss vet ju att S opererades förra veckan, allting har gått bra men vi är extra trötta hela familjen efter vistelsen på sjukhuset.
Nu är vi ute mest hela dagarna, S knatar omkring på egen hand och gillar att gräva i sandlådan och plocka stenar och annat småskräp. Han börjar bli stora killen och jag har fått plocka bort en del kläder som han redan vuxit ur. I Kina hade han storlek 74 och nu, tre månader senare har han storlek 80. Det är ju underbart att han äter och växer...ändå kändes det lite sorgligt när jag packade undan hans fina mjukisbyxor han hade på hotellet i Beijing och hans supersöta tofflor med hundar på som nu är för små...ja, lite löjlig blir man när man fått barn .-)

2008-05-11T11:24:00.002+02:00

Jag är ingen morgonmänniska. Tyvärr är S en morgonmänniska. Igår vaknade han klockan 6, jag tog upp honom till min säng och lät honom bläddra och prassla med en veckotidning. Det nöjde han sig med i nästan en timme medan jag halvslumrade och mumlade "hund", "bil" och "blomma" när han pekade på olika bilder. Idag vaknade han 5.30. Jag tog upp honom i sängen och gav honom tidningen han tyckte var så rolig. Men idag skulle den rivas sönder i massa prassliga småbitar...okej, då, det går ju att småslumra till det också. Så när maken kom hem klockan 7 efter sitt nattpass hittar han i sängen; en trött fru, en pigg och glad son och ungefär 500 dregliga pappersbitar.

2008-05-02T08:01:00.002+02:00

Det är ju helt fantastiskt att adoptera barn. Ofta tänker jag på vår resa till Kina, det känns nästan som en dröm. Tänk att vi fick en sån fin kille. Ibland tänker jag också på den biologiska mamman som finns där någonstans. Stackars henne som inte får höra hans underbara skratt, undrar om hon tänker på honom ibland...
I natt har jag bara sovit fem timmar, S vaknade halv sex (!) och ville dessutom ha välling i natt. Men trots att jag egentligen är helt slut har jag så roligt. Det är så kul när han härmas, nyss petade jag lite med tops i mina öron och vips skulle han peta med sina små fingrar i sina. Han har också fattat det här med kramar; nu kramar han allt från skedar och kaffepaket till nallen och oss förstås. Mysigt! Fast bäst är att "laga mat" i plastbyttor och provsmaka ljudligt. Kanske blir det en kock så småningom.
I dag ska vi åka ut till landet och vara där till på måndag. Härligt.

2008-04-25T19:32:00.002+02:00

Dagarna går i en rasande fart. Vi börjar få in rutinerna (mat- och sovklockan), solen skiner och vi går långpromenader med barnvagnen i skogen. Det känns som om vår anpassningstid är över, vi har ju nästan isolerat oss i några veckor för att lära känna varandra och bli en barnfamilj. Det är ingenting man bara blir...det måste praktiseras :-)
Häromdagen var vår hemutredare på besök inför beslutet till tingsrätten, det är bara det som är kvar nu innan vår lilla pojke blir vår även juridiskt.

2008-04-08T12:14:00.002+02:00

Idag skulle jag och lillprinsen till öppna förskolan. Jag tyckte att jag planerat bra och i god tid innan åt vi mellis; mosad banan. Efteråt såg jag att nya fina snickarbyxan var nersmetad med banan och var tvungen att byta. Passade på att potträna lite och hurra för lite kiss i pottan. Tyvärr hamnade även en bit av bodyn i pottan så jag var tvungen att byta även den. Nu började det bli lite bråttom, på med overallen och mössa och vantar och min egen jacka. I hissen såg jag att jag glömt hans skor, det vara bara att åka upp igen.
Ute var det 2 grader och snålblåst. Jag hade glömt min egen mössa och vantar. Jag var törstig och kissnödig och upptäckte att jag hade gammalt kräk på mina jeans.
Men sångstunden var rolig! :-)

När vi kom hem från Kina var tanken att jag skulle avsluta min blogg, uppdraget var slutfört, väntan var över...och hur intressant är det att läsa om bananmos och kräk på brallan? Men kanske kommer jag få blogg-abstinens...

2008-04-03T08:42:00.002+02:00

Jag är verkligen, verkligen, verkligen jätteirriterad på försäkringskassan. Jag har ännu inte fått någon föräldrapenning. De säger att jag måste komma in med ännu mera "bevis" på att vi adopterat barn. Jag har skickat in ännu mer papper...men inga pengar syns till. Och alltså inget barnbidrag heller. Men maken får sina pengar. Trots att vi lämnat in samma papper.
Varje dag ringer jag dit, idag var det 17 minuters kötid. "Du har plats 156 i kön". Grrrrrr.

2008-04-01T18:49:00.002+02:00

Ha, jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva när min man sjunger barnsånger och klappar händer på sångstunden på öppna förskolan. :-) (Kanske tänkte han samma sak om mig...). Vi börjar fatta hur det funkar det här med barn, på torsdag blir det dock tuffare då maken ska börja jobba. Och blogga hinner man inte med...

2008-03-24T08:52:00.002+01:00

Det här trodde jag nog aldrig kunde hända...klockan är kvart i nio på morgonen och jag; drottningen av sovmorgon, har redan gjort frukost till familjen (efter mysbus i sängen), ätit frukosten, tvättat en maskin kläder, städat köket och skrubbat spisen, plockat leksaker, dammsugit, pysslat om katterna, bytt blöja och klätt på lillprinsen och skickat ut honom och maken på promenad. Nu är det snart dags att sova middag känns det som.
Vi har varit hemma i två och en halv vecka och vi börjar faktiskt få in rutinerna, det tar tid! Vi som varit ensamma i så många år har ju plötsligt en ny familjemedlem som ska ha mat och sovtider och all vår tid. Det är omtumlande att bli familj.

2008-03-21T18:33:00.002+01:00

Tiden räcker inte till. Inte nog med att diskmaskinen måste plockas i och ur minst en gång varje dag, tvätthögen växer för varje timme och framförallt; hur mycket tid går det inte åt till att tömma soppåsen...hur mycket sopor kan det bli?

2008-03-20T10:33:00.002+01:00

Att få barn;
Överlämnandet gick jättebra. Vi hade fått reda på hur det skulle gå till; vi skulle vara i ett ganska tråkigt rum på Civil affairs och barnen skulle komma in med sina nannys. Överlämnandet skulle gå snabbt, ca 5 minuter och sen skulle vi komma tillbaka dagen efter för att skriva klart alla papper och få ställa våra frågor till barnhemspersonalen. Men när vi kom dit så sa vår guide att det redan kommit ett barn! Och när vi kikade in såg vi att det var vår lilla kille. Så vi fick ett jättebra överlämnande, vi fick 15 minuter på oss att prata med nannyn och bekanta oss med lillprinsen innan vi fick honom i våra armar.
Han tog det bra, han är en glad och stark kille och förutom lite sjukdomar i familjen så har allt gått jättebra. Det enda vi undrar över är vem som kallade föräldraledighet för just "ledighet"? :-)