Lisa Papaver

Samtal

2012-01-29T08:50:00.002+01:00

S: - Mamma, när jag blir stor så ska jag först gifta mig med dig, och sen med Isabelle (dagiskompis 1) och sist med Frank (dagiskompis 2).
Jag: - Vad gullig du är som vill gifta dig med mig.
S: - Men säg inget till Frank.
Jag: - Varför inte?
S: - Att jag ska gifta mig med honom sist av alla. Vet du varför?
Jag: - Nej
S: För att han har så fula kläder. Men säg inte det.
Jag: - :-)

Hemma...nästan

2011-12-29T08:24:00.013+01:00

Det var ett tag sen vi kom hem från semestern. Fysiskt sett. Det var vår första resa till Thailand och vi var lite spända på hur vi skulle trivas. Under alla år har vi hört så mycket om landet från alla som varit där att det var svårt att kunna ha några egna förväntningar. Men vi hade en fantastisk semester i ett fantastiskt land med underbara människor och god mat och helt sagolika stränder! Så det var liksom svårt att bara släppa Thailand och börja fira jul så där direkt när vi kom hem. Helst vill jag bara sitta och titta på fotona och drömma mig bort. Om jag blundar bort julgranen så kan jag fortfarande höra vågorna som slår in över stranden och fortfarande känna sanden mellan mina tår... Och vi har redan pratat om att spara pengar till en Thailandresa nr 2. Men nu måste jag försöka engagera mig i nyårsafton då vi får gäster...kanske kan vi visa hemmafilmerna från resan :-)

Sol, sol, sol...

2011-11-28T10:40:00.002+01:00

Hej då gråväder!

Hej, hej Thailand!

En pirat på vårdcentralen

2011-11-22T10:54:00.003+01:00

I söndags hade vi piratkalas för några förskolekompisar. Trots att alla i familjen var förkylda (och säkert har smittat ner alla små pirater och prinsessor) så blev det väldigt lyckat. Inget barn ville gå hem när det var dags och det var ett bra betyg. S tyckte att jag var fin i min piratmundering och det var också ett bra betyg.

Dagen efter var det "den riktiga födelsedagen" för S och efter tårta i sängen var det bara att boka tid på vårdcentralen för nu hade S ont i örat. Hem med penicillin och in med lite mer tårta och överblivna chokladbollar (eller kanonkulor). Tur att S fått så många fina presenter på kalaset att det inte behöver vara alltför tråkigt att vara hemma och sjuk på sin födeledag.

Tänk att vår lilla pirat blivit fem år!

Plåster

2011-11-18T19:37:00.002+01:00

Hittade ett gammalt plåsterpaket i lekrummet idag och tänkte att vad skönt att den där hysteriska plåsterperioden är över. Vid minsta lilla rispa (eller flisa vid nagelbanden) skulle det plåstras om. Dockor och nallar (och bilar) var också alldeles plåstriga.

Det verkar ju som om allting ska ha sin egen intensiva period. Förutom plåsterperioden har vi också haft pusselperioden (pusselmaraton vid köksbordet), doktorsperioden (fick nästan träningsvärk i tungan av alla "Aaaahhh"), bilperioden (bilköer i hela lägenheten), tågperioden (tågbanan fick ABSOLUT inte rivas vilket gjorde att det var väldigt dammigt ett tag) och för inte tala om klipp & klistraperioden. Den har väl inte gått över ännu, det klipps en hel del och storebror har önskat sig en egen tejprulle i födelsedagspresent. Och det ska han väl kunna få.

Höst

2011-10-26T20:34:00.002+02:00

Vi har härliga dagar nu. Det är så fint ute med alla färgsprakande löv. Barnen plockar kastanjer och lönnlöv och lägger i mina fickor och väskor, var man än känner med handen hittar man någon skatt. De trivs på förskolan och lämningarna går smidigt. De sover till och med bra på nätterna och kors i taket; de sover ända till sju på morgnarna!

Idag kom barnens morfar från Gotland och hälsade på, han följde med till förskolan och hämtade barnen. Det var kul att få visa honom lite av vår vardag, han som så sällan är här. S tycker att han pratar konstigt och A busar och döpte genast honom till "Gogga".

Snart fyller S fem år! Stora killen. Vi ska nog köpa honom en ny cykel i present, det är dags att koppla loss stödhjulen nu.

Ny tapet och nytt pass

2011-10-10T19:45:00.004+02:00

Jo, det går lite bättre nu. Livet. Ingen bil ännu men vi har ett provisoriskt lagat hjul på vagnen och ett lånat SL-kort.

Och idag fick vi äntligen tid (och ork) att tapetsera om hallen. Det blev lite livat hemma med "jamen, skär här", "Var f-n la jag kniven", Akta limmet!" och "Lite mer till vänster"....men sen satt den där.

Innan jobbet så hann vi också med att ansöka om nya pass inför semestern. Där blev det också livat med två kineser som sprang runt och brottades och stimmade i fyrtiofem minuter.

Just det, sen skulle jag bara jobba i åtta timmar också. Bra att jobba skift ibland.

Gnäll

2011-10-04T13:53:00.002+02:00

Nu är det motigt. För två veckor sedan "råkade" jag förstöra bilen. Väldigt klantigt. Jag körde för nära en hörna i garaget och skrapade upp sidan. Tyvärr stack det ut en flärp på hörnan vilket inte bara skrapade lacken utan gjorde hål i både dörren och karossen. Usch, orkar nästan inte tänka på det. Nästan ännu klantigare var att vi hade bara en halvförsäkring på bilen. Så nu har bilen varit på verkstad i snart två veckor och det kommer kosta femton tusen att få tillbaka den.
I samma veva tappade jag bort SL:s årskort. Inte hela världen kanske eftersom vi bara betalar ett förmånsvärde på kortet. Men nu är de fruktansvärt klantiga på det där stället vilket innebär att vi fortfarande efter snart tre veckor inte har fått något nytt kort utan måste åka på rabattremsa. = Dyrt!
Hjulet på syskonvagnen gick sönder förra veckan (att ta vagnen är ju en förutsättning för att kunna åka gratis på bussen) och verkstaden (finns bara en i hela Stockholm som kan laga just vårt märke) har stängt.
Så nu har vi ingen bil, ingen vagn och inget SL-kort. Och vi har tre kilometer till dagis.
Dessutom gick varmvattenberedaren på landet sönder förra helgen. Vågar knappt kliva ur sängen på morgnarna längre.

Åka buss

2011-09-12T20:44:00.003+02:00

-Mamma, varför åker det inga bussar idag? Men varför åker ingen buss åt det hållet? När åker den? Ja, men varför åker bussen ditåt? Hur svänger bussen? Varför svänger hjulen också? Hur kör man buss? Mamma, varför står han där? Ska han gå av här? Vad är det här? Får jag trycka? Mamma, jag ser inte ut. Jag måste upp. Hur gör man en bil? Vad är kaross för nåt? Mamma? När jag blir stor ska jag bli busschaufför. Nej, jag ska bli snabbtågschaufför. När ska vi kliva av? Mamma? Vad är en ledbuss? Hur svänger den? Vad står det där? Vem har tryckt? Varför stannar vi? Mamma? Nu? Men jag ville ju trycka först!

Sista dagen

2011-08-31T09:36:00.003+02:00

Idag är sista dagen på min föräldraledighet. Jag längtar efter att börja jobba igen men just idag känns det också lite sorgligt att den här tiden är slut. Inskolningen på förskolan har gått ganska bra, lillebror är ledsen när vi lämnar honom men blir tydligen glad igen fem minter senare. Och det får vi kanske vara nöjda med.

Så nu blir det skiftbyte i handväskan.

Ut med blöjor, våtservetter, nödproviant och pixiböcker.

In med glasögonen (Hej igen!), kalendern och en bra bok!

Det här med förskolan...

2011-08-22T09:54:00.002+02:00

Sedan en vecka tillbaka är barnen på förskolan. Storebror har börjat på ny avdelning, plötsligt är han bland de äldsta barnen av hela förskolans 160 (!) barn. Han går i en stor grupp på 48 barn med 8 pedagoger. Vi var mycket skeptiska till en så stor grupp men det verkar fungera jättebra. Och vi som haft två år av mer eller mindre jobbiga lämningar vinkar nu glatt hej då till en glad fyraåring som skuttar iväg till sina kompisar. Nästan snopet. Men skönt såklart, gäller bara att vänja sig.
Lillebror däremot...idag var det hans andra vecka och det var dags att lämna. Personalen har ju verkligen förespråkat tredagars-inskolning medan jag sagt att det passar inte alla barn och det funkade inte bra på storebror. I fredags provade vi att lämna lillebror en timme och då skrek han så hysteriskt att personalen såg lite skärrad ut. Så idag var det personalen som inte ville att jag skulle gå.
Jag tycker det är konstigt att personalen inte verkar veta någonting om adoptivbarn, även om det inte finns några andra adoptivbarn på skolan så borde man ju få läsa om det under utbildningen. Det ska ju finnas något informationshäfte om barn i förskolan som man kan lämna in, jag gjorde det när storebror började, men kommer inte ihåg var de finns att få tag i. Men det vore nog bra till den här avdelningen.

Gotland

2011-08-12T07:48:00.003+02:00

Gotland är ju alldeles underbart. Vi lyckades pricka in öns bästa väder-vecka och dagarna bestod av lata dagar på stranden och på eftermiddagarna badade vi i poolen som fanns på området. Jag ville verkligen inte åka hem efter sju dagar.
Nu blir det landet i helgen, sista sommardagarna känns det som. Vi ska plocka svamp och ha kräftskiva med goda vänner.
Sen blir det förskola för båda våra barn. Storebror har haft ett långt sommarlov och för lillebror blir det en helt ny värld som öppnar sig. Vilken tur att jag aldrig hann plocka undan vinterkläderna i år, bara att ta fram när det är dags.

1 år

2011-07-26T21:09:00.003+02:00

I dagarna skickade vi in vår 12-månaders rapport till Barnens vänner. Och i och med det så är våra två adoptioner avslutade för vår del. Inga mer papper, inga mer besök av "socialtanten", inga mer stämplar, kopior, och uppstyltade familjefoton. Skönt! Just nu känner vi oss lite trötta på adoption. Vi vill bara vara en vanlig tvåbarnsfamilj.

Men det är klart att adoption alltid kommer vara en del av vår familj, inte minst när barnen blir större och blir mer intresserade av sitt ursprung. Idag fick jag höra följande av min argsinte fyraåring; "När jag blir stor ska jag flytta hemifrån och då ska jag flytta till Kina och då ska INTE lillebror få följa med!".

Sådärja. (Fyraårsåldern - är inte det en otroligt lång period?)

Vi har haft en härlig sommar ute på landet, när vi är där vill vi aldrig åka därifrån. Men nu väntar en vecka på Gotland (där halva min släkt bor). Vi ska åka tillsammans med en annan barnfamilj som hämtade barn i Kina samtidigt som oss 2008. Det ska bli mycket trevligt.

Lägger ut en bild, en av de första jag tog i Kina 2008 när vi hämtade storebror. Det är taget uppe vid bergen när vi för första gången besökte kinesiska muren. Det känns som om det var väldigt länge sedan.

Härliga ungar

2011-06-17T19:39:00.003+02:00

Idag var vi på biblioteket. Vilket innebär 20 minuters svettig pärs. Storebror har börjat fatta det här med att låna böcker, raskt fyller han barnvagnen med böcker han vill låna...böcker på både arabiska och finska. Lillebror älskar att vara på biblioteket. Där kan man springa, skrika och gömma sig bakom hyllor. Och om man är snabb kan man hinna springa ut genom de roliga automatiska dörrarna. När vi har samlats vid lånedisken är vi alla lite svettiga med röda och rosiga kinder.

När vi går hem tar storebror min hand och tittar upp på mig;

- Vad fin du är mamma!

- Tycker du? (gulliga unge!)

- Jag tycker om dig, säger min härliga fyraåring.

:-)

Skiftbyte

2011-05-16T07:57:00.003+02:00

Snart är det dags för skiftbyte igen. Jag har jobbat mina två månader, det har varit roligt och skönt och tiden har gått så fort. Men nu ser jag fram emot att vara hemma igen, framförallt längtar jag efter "sommarlov" och den här sommaren ska jag se till att åka runt lite och inte bara sitta och njuta i sommarstugen (även om det är härligt). Så nu passar jag på att surfa på nätet och leta utflyktsmål i sommar. Det blir nog "bo på lantgård", några dagar hos mamma i Sala, båtkryssning och en vecka på gotland.

Sade

2011-05-10T17:43:00.002+02:00

Ikväll blir det äntligen dags för Sade på Globen. Har väntat ända sedan oktober då jag köpte biljett. :-)

CCAA

2011-05-05T12:57:00.002+02:00

Idag har CCAA delat ut barnbesked till de som väntat på barn sedan 20/6 2006. Vi blev inloggade i Kina 19/6 2006 (på min födelsedag) så om vi orkat vänta alla dessa år så hade vi förmodligen fått barnbesked idag. Nu är jag väldigt lycklig över att vi inte väntade, under tiden hann vi ju få två fantastiska och underbara kinapojkar :-)

Komet

2011-05-04T20:57:00.002+02:00

Den här våren har vi verkligen haft fullt upp. Förutom allt det vanliga som hör till två barn så har vi opererat storebror och även till sist lillebror (tyvärr måste den operationen göras om) och till råga på allt så har vi också varje onsdag gått en kurs i Komet.
Fast utan Kometprogrammet hade vi kanske inte klarat av allt det här. Jag kan verkligen rekommedera alla föräldrar att gå kometprogrammet, där har vi fått verktyg att förbättra vår roll som förälder och det är bara så skönt att träffa andra föräldrar och lyssna på andras problem och få tips och idéer om hur man kan lösa jobbiga situationer. För ibland är det jobbigt att vara förälder.

Skönt

2011-04-25T07:14:00.002+02:00

Äntligen är påsken slut. Det var en väldigt lång jobbarhelg som nästan aldrig tog slut. Nu ska jag vara ledig i två dagar och då är det ju klart att det fina vädret försvinner. Regn på onsdag!

Morgon

2011-04-22T07:48:00.002+02:00

Jag undrar om det är något kinesiskt det här med att vakna tidigt. Klockan tjugo i sex vaknar lillebror med ett pling. Klockan sex vaknar storebror och sen är det full fart. Det spelar ingen roll om vi lägger dem senare på kvällen, de vaknar ändå tidigt (men är gnälliga hela dagen eftersom de har sömnbrist). Och vi föräldrar som jobbar skift, igår jobbade jag till klockan 23, skulle ju behöva lite skönhetssömn ibland. Till sju åtminstone.
Lillebrors sår börjar äntligen läka ihop men ärret blir fult och i höst ska operationen göras om. Ingen rast, ingen ro.

Motigt

2011-04-19T11:21:00.003+02:00

Vem har sagt att det ska gå lätt? Igår lossnade sårskorpan på lillebrors sår. Med följde också två stygn som lämnade ett litet öppet hål som genast började vara och vätska sig (kanske inte fler detaljer om det). Panik utbröt och vi började ringa sjukhuset och fick en snabb besökstid. Där spolades det hela rent och vi fick med oss antibiotika hem. Enligt läkaren kommer det växa ihop ändå men ärret kommer inte bli så snyggt. Så det kommer att bli fler operationer så småningom.
Stackars lillebror.
För att gnälla lite mer så ska jag jobba varenda kväll i påsk, är inte ledig förrän på tisdag. Tänkte jag skulle överraska familjen med någon rolig utflykt imorgon innan jobbet men hittar inget skoj hur mycket jag än letar. Vill åka båt men Strömma-båtarna har ju inte börjat gå ännu. Det är ju vår, har de inte förstått det?

Usch

2011-04-15T10:20:00.003+02:00

Vilken vecka. Men vi är hemma och operationen gick bra. Och när jag kom hem igår eftermiddag fick jag fina vårblommor av storebror.

KS

2011-04-11T15:58:00.002+02:00

När jag jobbat färdigt åker jag direkt till KS och möter upp resten av familjen där. Det är ju dags för lillebrors operation och jag börjar bli nervös nu. Det blir fjärde operationen för oss (storebror har gjort tre i Sverige) och lite van börjar man väl bli. Men roligt är det inte. Det ska bli väldigt skönt när det är gjort, då kommer det dröja flera år innan vi måste göra någon ny operation. Om det inte blir någon oplanerad.

Jo

2011-04-07T10:16:00.003+02:00

Han blev godkänd idag. Nu gäller det att hålla honom frisk till på tisdag då operationen ska ske. Isolering i helgen!

Imorgon gäller det

2011-04-06T01:09:00.002+02:00

Imorgon har vi en ny tid för inskrivning på KS för lilleboror. Och är han förkyld? Ja. Han har varit snorig i flera dagar och är på bättringsvägen men på KS är de petiga! Inget snor i näsan. Och lillebror som gallskriker så fort han får syn på en vit rock, det fullkomligt bubblar ju ur näsan varje gång. Jag vågar inte hoppas men det vore ju väldigt skönt att få det gjort någon gång, det är tredje försöket nu.

Lyx

2011-04-02T07:35:00.002+02:00

Nu är jag inne på min andra jobbardag. Idag började jag tidigt och gick hemifrån när de andra sov. På jobbet bjöds det på frukost, en riktig frukostbuffé i klass med hotell. Och det är lugnt och skönt och tyst och medan jag sitter och "jobbar" och äter min frukost ringer jag hem och kollar om de vaknat där hemma. Jorå, lillebror vaknade redan klockan 5 och är jätteförkyld. Och plötsligt känns mitt jobb så himla lyxigt när jag tänker på alla brödsmulor på bordet där hemma, kladdiga fingrar, gnäll och snor som rinner och blöjor som behöver bytas. Fast om en timme så håller jag väl på att längta ihjäl mig efter en liten kram och en blöt, snorig puss från mina busungar.

CCAA

2011-03-21T17:39:00.002+01:00

Nu har CCAA i Kina beslutat att ensamstående får adoptera SN-barn igen. Och det är ju bra tycker jag. Fast det rör sig om barn med lättare eller svårare handikapp som de inte lyckats placera via den vanliga 72-timmarslistan. Och då antar jag att det för det mesta rör sig om svårare handikapp.
Och så här med facit i hand så kan jag nog säga att jag är väldigt glad att vi är två föräldrar för ensam hade jag nog aldrig klarat det här. Det är jobbigt att ha barn. Med eller utan handikapp.

Byxor

2011-03-15T19:59:00.003+01:00

Hur tjocka är barn egentligen? I flera dagar har jag letat byxor till lillebror och alla är för stora upptill. Och jag tycker inte att han är så värst smal längre...bara lite vanligt "kines-smal" :-)
Hittade tillslut ett par rosa-randiga byxor på flickavdelningen som verkade passa. Igen.
Det är ju rätt roligt att de flesta tror att lillebror är en flicka eftersom han går klädd i rosa kläder. Men varför måste ALLA kläder på flickavdelningen vara rosa?

18:00

2011-03-11T17:55:00.002+01:00

Varför kan inte våra barn titta på barnprogram på teve? När man har sovit dåligt, varit uppe sedan tjugo över sex, lämnat och hämtat på dagis, handlat, lagat mat, plockat, städat, ritat, pysslat, läst barnböcker, dammsugit, målat en omgång i nya lekrummet, varit i lekparken, vikt kläder, hängt upp blöta kläder, tejpat, limmat, klippt och sopat golvet så är det så skönt att sjunka ner i soffan med sina två barn och slappa framför bolibompa. Och jag sitter alltid i soffan klockan 18:00. Prick. Ensam. Medan storebror stökar runt i köket och viker solfjädrar till hela familjen och lillebror springer runt, runt med sin ryggsäck fullastad med diverse bilar och plastburkar från köksskåpet.

Dags att börja jobba

2011-03-07T09:37:00.004+01:00

Igår eftermiddag var jag och storebror på café och myste med lite fika. När jag tog av mig jackan upptäckte jag att jag fortfarande hade sovtröjan på mig. (Sovtröja=gammal, sliten, trasig, fläckig men MYSIG). Ooops. Alltså hade jag inte hunnit duscha. Ooops. Duschade jag dagen innan? Minns inte. Ooops.
Dags att börja jobba. Och då lovar jag att jag ska duscha varje dag. Det är dessutom inte så länge kvar. Första april är det skiftbyte och det ska bli skönt. Jag har varit hemma i tio månader nu och det räcker.

Nej

2011-03-05T11:29:00.001+01:00

Det blev ingen operation för lillebror den här månaden heller. Fast den här gången var han rejält förkyld och inte bara lite snorig. Så kan det vara, nu får vi vänta en månad till och hoppas att han är frisk då.

Kolmården

2011-02-28T18:13:00.002+01:00

Helgen tillbringade vi på kolmården och vildmarkshotellet. Det var så mysigt att bara vara tillsammans och äta god mat och bada i poolen. Och som tur var försvann vargavintern och det var "bara" 2 minusgrader ute vilket kändes varmt och skönt. Det var lite märkligt att se alla savann-djur ute i snön...Men när vi kom hem till vardagen igen blev vi så trötta...skulle vilja bo på hotell i några dagar till.

Dags att banta

2011-02-24T10:31:00.002+01:00

- Mamma varför är din mage så stor?
- Tycker du?
- Ja, jättetjock.
- Det är för att jag tycker så mycket om mat.
- Kommer jag också få sån stor mage när jag blir stor?
- Nej det tror jag inte.
- Men mamma! Om du bara äter äcklig mat så äter du mindre. Då kommer din mage bli liten.

Där satt den. En 4-åring har ju lösningar på allt.

Sylektion nr 1

2011-02-23T17:58:00.002+01:00

Idag har jag lärt mig att man inte ska trä nålen på symaskinen samtidigt som en 2-åring är under bordet, där även pedalen till symaskinen finns.
Och så upptäckte jag att min bild jag har haft som profil inte längre fanns kvar. Det var en bild på en rosa vallmo (Papaver Orientale på latin)...men kanske det är dags att byta efter fyra år.

Melodifestivalen

2011-02-19T17:59:00.002+01:00

Ja, jag är en melodifestival-nörd. Så nördig att jag måste tjuvlyssna på låtarna innan och spela (en symbolisk summa) på vilka som går vidare till final. Men det är ju inte så lätt alltid.

Ikväll är jag ensam hemma med bröderna bus vilket innebär att jag sitter i soffan framför datorn med en öronsnäcka för att försöka lyssna på låtarna. Runt omkring far två barn hoppande i soffan, varav den ena slänger bokmärken med motorcyklar över datorn och den andra kör runt med en trasig bil i soffan (trasig=för att ljudet ska gå igång måste man dunka den ganska hårt i golvet...eller bordet). På teven barnprogram som ingen tittar på. Rätt som det är far lillebror ner i golvet och fastnar med väskan han har runt halsen i bordskanten så han blir hängande där och storebror kör ner bakom soffan och tappar bilen och får därför ett utbrott över att ingen hjälper honom på stört. Jag klickar snabbt på två låtar som jag tror ska gå till final (efter att ha räddat lillebror) och försent ser jag att det blev fel, men jag har redan klickat OK och pengarna har förts över...och ja, vi får väl se. Fel kanske blir rätt, låtarna är ju rätt dåliga allihopa i år.

Fel

2011-02-14T07:59:00.002+01:00

Lillebror vaknade kvart i sex. Fel tid. Storebror vaknade kvart över sex. Också fel (fast inte riktigt lika illa). Termometern visar på minus 17,9. Helt fel! Nu sitter vi soffan och laddar med kaffe och choklad, vill helst bara krypa ner i sängen igen.

Soffan

2011-02-10T12:40:00.003+01:00

Lillebror älskar kuddar. Och han älskar att böka i soffan och kasta kuddar och gömma leksaker under kuddarna. Det passar mig bra för då kan jag sitta i soffan och surfa utan att ha dåligt samvete, det räcker ju att jag säger "oj" eller "nämen" ibland för att vara involverad i hans lek. Ända tills han kommer på att han ska testa skydiving och tar sats och flyger över soffbordet och slår näsan i en trave böcker. Då måste vi kanske byta lek och jag får stänga av datorn.
Idag snöar det igen, jag som trodde det var lite vår på gång. Det blir snart påbylsning innan vi ska ut i stormen och hämta storebror, nu är iallafall punkteringen på vagnen lagad. Och ikväll blir det vin och god mat, vi som jobbar treskift får ibland fira helg på en torsdag.

Ingen bra dag

2011-02-03T10:11:00.002+01:00

Dagen började med en krossad näsa. Lillebror har börjat med en ny grej nämligen. Vid påklädning kommer han på att det är jättekul att med full kraft slänga sig bakåt...och om jag då står bakom och framlutad för att ta på alla dessa kläder som ska på varje morgon så blir det en krock. Och idag fick jag hans skalle rakt på näsan så det riktigt knastrade till och jag var tvungen att gå in i ett annat rum och bita i något hårt för att inte göra någon illa som stod för nära.

När vi kommer ut upptäcker jag att det är punka på syskonvagnen och vi har lång väg att gå till dagis. Det är dessutom isbana hela vägen vilket gör att det tar 40 minuter istället för 25 att ta sig till dagis. Just isbanan kanske var bra just idag eftersom det punkterade däcket kunde glida fram istället för att rulla...Ja så var det. Nu är det nog dags för lillebror och mamma att sova middag så börjar vi om från början när vi vaknar. Om vi orkar ska vi ta oss till stan för att inhandla lite kinesiska grejer till nyårsfirande på lördag.

Nej

2011-02-02T07:04:00.002+01:00

Det blir ingen operation för lillebror nästa vecka. Igår när vi var på inskrivning så var han helt plötsligt snorig och hostig och då tyckte de att han var för sjuk för att klara nedsövning. Men är han snorig och hostig idag? Nej frisk och pigg och vaknade kvart i sex.

KS

2011-01-28T07:57:00.001+01:00

Samma vecka som storebror ska på återkoll på KS efter operationen ska vi på inskrivning med lillebror. Nu är det dags för hans operation. Ingen rast ingen vila. Denna vintern har vi klippkort på KS.

Sjukhus

2011-01-19T22:21:00.002+01:00

Imorgon kommer storebror och pappa äntligen hem, de har tillbringat några dagar på Astrid Lindgrens sjukhus. Det känns så skönt att den planerade operationen äntligen blev av och den nu är avklarad. Vår lille kille är en superhjälte! Eftersom han bara får äta flytande får jag inte baka tårta...men jag tänkte baka en "fluffig" variant med bara grädde och jordgubbskräm. Går säkert hem hos en fyra-åring. :-)

Max blöja

2011-01-13T12:46:00.002+01:00

Lillebror har äntligen fattat det här med böcker! Och hans favorit är Max blöja, en otroligt spännande och nervkittlande historia som ska läsas om och om och om och igen.

Det börjar med att Max gör entré och max blöja därefter. (Lillebror tittar spänt). Men Max vill inte kissa i blöjan (Oj oj). Max vill kissa på golvet (Lillebror fnittrar förtjust). Så kommer vovven som vill kissa i blöjan (Jättetokigt). Och Max tar steget fullt ut och kissar på golvet så det skvalar (Lillebror skrattar och pekar). Men så kommer mamma! (Fy). Och Fy vad Max var olydig. (Lillebror är alldeles till sig). Och Fy vad vovven var olydigt. (Lillebror kiknar av skratt). Och sen hämtar mamma en ny blöja. (Lillebror tittar storögt). Och sen var det slut.

Igen, skriker lillebror.

Jag undrar varför det bara är mamman som är arg och "fyar" i Max-böckerna...jag har provat att byta ut mamma mot pappa men det har inte alls samma effekt. Barnen tittar konstigt på mig (och tänker väl att jag är dum, det ser man väl att det inte är pappa som har klänning).

Det här med papperslappar...

2011-01-08T19:06:00.003+01:00

Vad är det med dessa papperslappar? Storebror älskar att klippa, rita, pyssla, tejpa, riva och måla. Och storebror älskar sina små papperslappar som ligger precis överallt. Och storebror blir precis galen när mamma eller pappa städar undan dessa små miljarders pappersbitar. För att inte tala om hur arg han blir när lillebror får tag i en liten pappersbit. (Och tyvärr älskar lillebror att kasta grejer i sopkorgen...både det ena och andra, men framförallt papperslappar).
Jag försöker städa papperslappar när jag är ensam (vilket inte är så ofta) men oftast smyger jag runt i lägenheten med en knölig bunt papper bakom ryggen som jag snabbt försöker slänga, helst ute i sopnedkastet i trapphuset (eftersom det händer att nyfikna fingrar rotar i sopkorgen). Ibland får jag små utbrott över små bitar som flyger omkring eller ligger över hela köksbordet eller fastnar i mattan...det tar aldrig slut.

Sömn

2011-01-03T13:05:00.003+01:00

Plötsligt förstår båda barnen att man faktiskt kan sova ända till halv åtta på morgonen (eller till och med klockan åtta idag!). Man behöver inte gå upp halv sex. Och storebror är utvilad hela dagen men somnar ändå lätt på kvällen. Snälla snälla låt det fortsätta! Vi har fått våra liv tillbaka.

God Jul!

2010-12-24T10:22:00.002+01:00

Kommer inte tomten snart?

Ernst

2010-12-21T20:25:00.002+01:00

Att titta på när Ernst julpysslar är allt man orkar med när förkylningen aldrig försvinner, näsan är söndersnuten och snorpappret snart slut. Inte hör jag något heller eftersom jag fått en vaxpropp i örat.
Det enda postitiva är att jag har en blogg att gnälla av mig på.

Snö

2010-12-17T09:14:00.002+01:00

Ska det vara så här? Upp tidigt, klä på overaller och vantar och mössor och sockor, pulkan till bilen, borsta bil, skrapa bil, skotta ut bil, in med två barn, slira, sladda, halka, ut med två barn, pulkan till dagis, av med overall, mössa, vantar sockor, puss & kram och lite kläng och lite gnäll, pulkan till bilen, in med ett barn, slira, sladda köra fast!, slira hem igen, ut med ett barn, pulkan hem, av med overall, mössa, vantar sockor...

Väldigt skönt att att det är sista dagen på dagis idag, nu är storebror ledig i tre veckor och vi slipper dessa lämningar och hämtningar som tar över en timme varje gång.

Kurs

2010-12-07T21:09:00.002+01:00

Förkylningen vill inte släppa. Storebror hostar och fick en extra febersläng i söndags. Lillebror verkar hyfsat pigg medan jag och maken mest är trötta.
Maken var inne i stan idag och hämtade ut några lampor som vi haft på reparation och som skulle ha hämtats för två månader sedan. Jag har besökt dietisten och fått lite tips om lillebrors mjölkallergi. Alltid är det nåt som ska göras.
Kvällen har tillbringats i (nya och sköna) soffan och då anmälde jag mig till en möbeltapetserarkurs som ska börja i februari....och kanske, kanske känner jag att det finns en gnutta energi bakom allt snor och slem och huvudvärk och nattmössa.

Iskallt

2010-12-01T08:23:00.003+01:00

Sakta börjar familjen komma igång, febern är borta, storebror är tillbaka på dagis. Lillebror hostar sig igenom nätterna och jag går runt med en toarulle och röd näsa. Men idag vill vi helst inte gå ut, minus 15 grader var det i morse. Brrr.

Igår var vi på IKEA också och köpte en byrå och en hylla till köket. Vi var helt slut efteråt, barnen somnade i bilen och jag och maken tillbringade resten av kvällen i soffan. Energin är inte på topp.

Den enda som verkar pigg är stora katten som går loss på lådor och biter och river sönder papper och påsar. Underbart.

Baciller

2010-11-30T07:18:00.002+01:00

Jaha, streptokocker till hela familjen :-( Inte det man önskar när man är nyinflyttad och har 66 flyttkartonger att packa upp.

Jobbigt

2010-11-26T19:42:00.002+01:00

Jobbigt att flytta. Så jobbigt att vi blev sjuka hela familjen. Först storebror (och mormor som var här och hjälpte till), sen pappa och lillebor och så jag då. Nu är det ingen som orkar packa upp våra lådor. Och vi behöver åka till IKEA. Men det är svårt att åka till IKEA när det alltid är någon i familjen som är sjuk. Och det dessutom är snökaos på vägarna. Och det är säkert folkkaos på IKEA eftersom det var lön igår. Jaja, jag har hängt upp en julstjärna iallafall (två dagar för tidigt).

snart dags

2010-11-12T09:03:00.003+01:00

Nu har vi målat och målat och målat i den nya lägenheten. Vitt och fint blev det. Det är två rum kvar men det hinner vi helt enkelt inte, för nästa torsdag kommer flyttbilen så nu måste vi packa, packa och packa. Det är inte så hemtrevligt här i gamla lägenheten längre, det står kartonger överallt.

Det känns konstigt att flytta. Vi har bott här i elva år och mycket har hänt under den tiden...vi har gift oss, fått två barn, köpt sommarstuga och bil (ar), bytt jobb och blivit med katter. Men det ska bli skönt också att flytta, det är dags att gå vidare och framförallt skönt med ett rum till. Fast jag tror att jag kommer att irritera mig på trappan (etagelägenhet)...bara att släpa dammsugaren upp och ner och leksaker som sprider sig och grejer som kastas ner (när man inte orkar gå ner med det). Ja vi får väl se, spännande ska det bli.

Alice

2010-11-05T18:50:00.002+01:00

Storebror vill ofta titta på filmen "Alice från Kina". Det är spännande att han börjat intressera sig för sitt ursprung och att han är adopterad. Det är bara det att för mig är den filmen så känslosam så jag har svårt att hålla tårarna borta när jag ser den. När vi väntade och väntade på storebror så gick "Alice från Kina" på bolibompa, jag såg den varje gång och satt helt fascinerad framför teven och kunde inte förstå att vi skulle vara med om samma sak.

Snö!

2010-10-24T17:55:00.003+02:00

Vi hade tänkt plocka de sista trattisarna i helgen...men fick skotta snö istället. Usch och fy, jag är inte alls redo för vintern ännu.

En helt vanlig vecka

2010-10-21T18:58:00.003+02:00

...och än är den inte slut. Så här ser den ut:

Måndag-storebror besök hos örondoktorn (ska sättas in ett rör i vänstra örat)

Tisdag-lillebror besök hos BVC (han har tagit in ett helt steg på kurvan)

Onsdag-mamma besök hos tandläkaren (inga hål:-)

Torsdag-lillebror besök hos logopeden på KS (allt OK)

Fredag-storebror besök hos tandläkaren för att laga hål (ingen rolig dag)

Dessutom lite annat pyssel; dagis, tvättstugan, storhandling, vinterdäck, kontraktsskrivning på nya lägenheten, soptippen, hämta flyttkartonger, packning, ny diet för mamma, dagsverke på landet i helgen.

Igår ville storebror absolut ta fram ladugården (som han fick i julklapp förra året men som han inte lekte med eftersom han bara leker med saker som har fyra hjul). Och det var ju kul...men när jag kikade in efter fem minuter hade det redan bildats trafikstockning över åkrarna och racerbilar hade intagit kohagen och det var bilkö till hösilon. :-)

Det här med dagis...

2010-10-19T08:33:00.002+02:00

När går det över, det här med jobbiga lämningar? Storebror S vill inte alls bli lämnad på dagis varje morgon. Vissa dagar är det jobbigt bara just vid lämnandet och vissa dagar börjar det redan vid frukosten hemma..."jag vill inte gå till dagis, mamma, jag vill vara med dig". Vissa dagar får jag tänja på mitt tålamod och svara snällt minst 150 gånger på varför han måste gå till dagis. Och varför måste inte lilla A gå till dagis? Det är ju orättvist att han får vara hemma.
Ska jag tolka det så att det är för trivsamt hemma eller att det är otrivsamt på dagis?

Rysligheter

2010-10-11T08:43:00.002+02:00

Lilla A var 16 månader när han för första gången fick skor på fötterna. Dessa märkliga ting! Han var väldigt förundrad över grejerna på fötterna. Nu älskar han sina skor och går glatt och hämtar dem själv när vi ska gå ut.
Idag var det nästan nollgradigt ute när vi gick till dagis så det var tjockvantar som gällde. Och fy vilken grym moder han har som tvingar på dessa konstiga mjuka klossar så man inte kan greppa någonting. Hela vägen satt han och led och kved med klossarna helt orörliga i knät. Inte kan man suga på tummen och inte kan man klämma på snuttetrasan. Jag anar att lilla A kommer att bli som sin storebror - vantkastare.

Svamp och magsjuka

2010-09-28T11:01:00.002+02:00

Mycket svamp fanns det på landet, det är inte ofta man kan sitta på knä i skogen och bara skyffla i hinken. Men tyvärr kunde vi inte stanna där så länge eftersom S blev magsjuk och fick feber (dock inte av någon giftsvamp). Så någon natt på hotell blir det inte denna vecka, det blir mest en massa film i soffan och nyponsoppa.

Och så har vi fått en ny lägenhet så framöver blir det en massa att göra. Förstår inte riktigt hur det ska gå till att packa och flytta med vildtrollen hemma...kan man packa ner dem i varsin låda ibland kanske? Men kul ska det bli och skönt med ett rum större.

Vad hände?

2010-09-19T18:52:00.002+02:00

Ja, det kan man undra sig...det finns inte tid till bloggande (eller andra vuxen-saker), två barn som rasar runt i lägenheten är jättekul och jättejobbigt.
Jag som är extremt morgontrött har fått två extremt morgonpigga barn, kanske är det det som tar all energi. Men det är så klart roligt också, lillebror har en rasande utveckling, han har så mycket att ta igen och han vill göra allt som storebror gör (vilket också inkluderar klättra, hoppa, doppa huvudet under vatten och rasera skapelser i smålego).
Den här helgen jobbar jag extra på mitt ordinarie jobb och det var skönt att få komma hemifrån och ladda batterierna, mina kollegor tycker det är roligt att jag kommer till jobbet för att vila upp mig.
Nu ska vi ha två veckor ledigt tillsammans, maken och jag, och då ska vi ha lite familjemys. Vi ska leta trattisar i skogen och åka bort ett dygn och lyxa på hotell. Med barnen såklart :-)

Jaaa, vi är hemma

2010-07-05T22:55:00.002+02:00

Äntligen har vi kommit hem, vi har slutfört vårt uppdrag, vi har hämtat lillebror. Den här resan var väldigt jobbig, först och främst för att det var så fruktansvärt varmt i södra Kina men också för att vi denna gång reste ensamma både till Beijing och till provinsen.

Allt har gått bra, vi mår bra allihopa (lite snörvliga bara) och ska nu njuta av den svenska sommaren (kallfronter hitåt bums!).

Vi har inte ens packat upp allt men struntar i det och åker ut till sommarstugan ett par dagar, där ska vi bara vara utan internet och utan en massa "måsten"...förutom att vi renoverar köket och badrummet då ;)

Vi är så glada över att vara hemma igen!

Äntligen

2010-06-08T16:29:00.002+02:00

Idag har inbjudan kommit. Och vi har betalat för vår inrikesresa och hotell under vistelsen i Kina. Och bekräftat och betalat flygbiljetterna. Och checkat av med kattvakterna så de kommer rätt dag. Och det blir ingen flygstrejk. Hurra! Snart åker vi.

Strejk

2010-06-07T11:30:00.002+02:00

Är det inte vulkanutbrott som oroar så är det flygstrejk. Jag känner mig inte säker på att få åka förrän jag sitter på planet. Vi har ännu inte fått reseinbjudan heller men enligt vår organisation så brukar den komma en vecka innan avresa. En vecka! Vi adoptionsföräldrar ska verkligen ha våra nerver i schakt. Det är bara 10 dagar kvar nu...eller?

Köpa grejer

2010-06-04T13:40:00.002+02:00

Nu är det mest bara köpa, köpa, köpa som gäller. Barnstol, bilbarnstol och en säng till sommarstugan. Fast det är skönt att slippa köpa kläder, allting finns i lådorna från källaren.
Ska bli skönt sen när man kan börja sälja, sälja, sälja.

Ensamma

2010-06-02T11:45:00.002+02:00

Förra gången var vi 17 familjer (!) som åkte till Kina och vi var 4 stycken som följdes åt till provinsen. Denna gång blir vi ensamma. Både i Peking och till provinsen.
Det känns lite tråkigt och lite läskigt. Ingen att äta middag med på hotellet, ingen att rådfråga om mat/feber/konstiga prickar/konstistensen i blöjan/anknytning. Men mest är jag nog orolig över att vi nu själva måste hålla reda på alla tider när vi ska vara här och där och när planet/bussen/taxin åker. Förra gången gick jag mest runt hela tiden och frågade "Vad sa de?, När skulle vi vara där? Vilken tid?". Hur ska det gå?

Väntar

2010-06-01T12:53:00.002+02:00

Vi väntar...och väntar. En dag i taget, sakta framåt. Men idag sa min man att om exakt en månad är vi hemma igen! Och det känns ju inte så långt bort alls.
Om nu bara inbjude-brevet kommer. Om nu bara vulkaner och andra naturfenomen håller sig borta.

Midsommar

2010-05-05T10:31:00.002+02:00

Nu har vi äntligen fått vårt resedatum. (Just nu struntar jag i att det bara är preliminärt :) Vi kommer att få fira midsommar i Kina. Om nu inte vulkanen ställer till det.
Och förlåt posten, jag ska genast ta bort er från listan. Vi adoptivföräldrar har kanske nerverna lite utanpå när det ska skickas papper hit och dit.

Snigelpost

2010-05-04T08:09:00.003+02:00

Varför kan inte posten leverera ett rek. brev på ett dygn? Posten har nu seglat upp som nummer två på min lista över "Irriterande saker man inte kan råda över". (Förstaplatsen är sedan länge vigd åt Försäkringskassan).

Snurr snurr bing bång

2010-05-03T12:18:00.002+02:00

Nu är det snurrigt. Lillprinsen vaknar varje morgon kvart i fem när han ser solen glimta in genom persiennen. Det spelar ju ingen roll att mamma och pappa jobbar skift och har jobbat till 23 kvällen innan och behöver åtminstone sex timmars sömn. Nej sova är trist tycker han.
Kanske beror snurrigheten på sömnbristen men vi har ju också tusen saker som snurrar i tankarna.
Idag ringde min man och sa att han beställt en ny tid hos logopeden eftersom vi inte kunde den tiden vi fått hemskickad. Men då påtalade jag att senast igår sa vi att jag skulle ta den tiden och vi har redan pratat med dagis om att S kommer senare då. Det hade han glömt!
Och idag ringde också organisationen och berättade (inte vilken dag vi får åka till Kina utan) att vi glömt att skicka in ett papper. Suck. Så nu tar det några dagar till. Vi skulle behöva en personlig assistent.
I morgon ska jag åka till IKEA och köpa en mörkläggningsgardin.

Helg

2010-05-01T22:50:00.003+02:00

Det är inte klokt vad många röda dagar vi har i vår almanacka. Tack vare Valborg och 1:a maj så skjuts förmodligen vår resa upp en vecka eftersom dagen då våra papper anländer organisationen är en röd dag och då har vår organisation stängt. En vecka hit eller dit kanske inte spelar så stor roll för vissa men för oss spelar det stor roll just nu.
Som tröst har jag gottat mig i en massa videoklipp på youtube på överlämningar. (Tack till alla amerikanare som så villigt låter oss okända få en inblick i deras privatliv...säger jag som har en blogg, men jag skulle aldrig lägga ut ett videoklipp på internet när vi får vårt barn...)
Hur som helst så kan jag konstatera att vi hade nog ett väldigt fint och ovanligt lugnt överlämnande när vi fick lilla S. Nu får vi nog förbereda oss på Kaos! De klipp som finns från "vår stad" är inifrån ett stort kontor och det är massor av folk (40-50 st som får barn ungefär samtidigt), ljudnivån är hög med skrikande barn i bakgrunden och allting verkar kaotiskt. Stackars barn, vilken start med sin nya familj!

Foton

2010-04-28T15:35:00.003+02:00

Idag fick vi äntligen de nya fotona på lillebror. Den danska familjen som besökt "vårt" barnhem har nu äntligen besegrat askmolnet och kommit hem och skickat bilderna. Så idag är det helt omöjligt att få något gjort på jobbet, jag måste ju titta på bilderna nästan hela tiden...och lite till...bara lite till, han är ju så söt!

Maken har snurrat runt med bilen och hämtat papper som skickats rekommenderat, kommit till mitt jobb för några underskrifter och nu lämnat in luntan hos vår socialsekreterare som ska underteckna samtycket.

Nästa vecka kommer vi att få preliminära resdatum så; Bort askmoln, bort! Och kom aldrig mer igen!

Tjohoooo!

2010-04-26T15:05:00.002+02:00

Idag fick vi vårt officiella beslut från CCAA och kommer att få resa om 6-8 veckor. Just idag tänkte jag att "Näe nu orkar jag inte vänta längre" och när jag och lilla S var på väg hem från dagis ringde telefonen. Jag börjar såklart grina och när jag börjar gå igen (man kan ju inte gå och ta emot ett sånt samtal på en och samma gång) går jag åt fel håll, rakt ut på ängen istället för att bara följa gångvägen hem. Lilla S, som är supernoga med att vi alltid ska gå samma väg, börjar också att grina av ilska och skriker att vi går "feeeeeeel väääääg"...och medan han skriker står jag där på ängen och ringer maken och berättar att vi snart ska få åka och hämta lillebror. Sen går vi och köper glass. Underbara dag!

En dröm?

2010-04-21T22:12:00.003+02:00

Jag går och klämmer på min mobiltelefon varenda minut och väntar på samtalet som ska säga att CCAA godkänt vår ansökan och att vi kan planera när vi ska åka. Men det samtalet kom inte idag heller. Idag, när jag tänkte på vårt barn och dagen när vi fick barnbeskedet, så kändes det nästan som en dröm. Det kanske bara var en dröm och här går vi och väntar och lever i ovisshet och kan inte planera någonting inför sommaren. Vi orkar knappt prata om det, all kraft går åt till att vänta känns det som. Det är bara lilla S som pratar om lillasyskon och framförallt att vi måste köpa en ny och större bil för nu ska alla hans leksaksbilar minsann ha plats för mamma pappa, två barnstolar och två kattkorgar där bak.

Förresten, idag hittade jag ett dvd-fodral som varit "borta" länge, det hade tydligen blivit parkeringsplats...

Vakna tidigt

2010-04-16T07:29:00.003+02:00

Hela den här veckan har jag gått upp först på morgonen och lämnat på dagis eftersom maken jobbar natt och slutar först klockan sju. Lilla S har passat på att vakna hiskeligt tidigt och även idag när dagis har stängt körde han racerbilar i soffan klockan sex. Ute regnar det och är småkallt och hemma går inte att vara eftersom maken ska försöka sova några timmar. Så vad ska vi hitta på? Simhallen är bokad av simskolan idag, biblioteket öppnar inte förrän klockan tio...och nu kommer jag ihåg hur det var när jag var föräldraledig. Hela förmiddagen gick åt till att vänta på att något skulle öppna och när vi äntligen kom in i värmen på biblioteket var lilla S så trött att han somnade och jag var helt slut eftersom jag jag varit uppe och gjort välling på natten och skulle behövt sova middag men det kunde jag inte eftersom vi var på biblioteket.

I morgon ska den danska familjen komma hem från Kina och skicka foton till oss på lillasyskon. Men jag antar att de inte kommer hem som de ska eftersom alla flyg i norra Europa är inställda pga vulkanutbrottet på Island. Och nu har jag något mer att oroa mig för. Tänk att sitta på flygplatsen i Beijing i fyra dygn med två småbarn...hu.

7 veckor

2010-04-13T11:17:00.002+02:00

Nu har vi väntat i 7 veckor sedan BB och i fyra veckor sedan vi fick vårt Notice. De flesta som väntar på LOA har väntat mellan en och tre månader vilket kan betyda att det är vår tur när som helst. Och nu tycker jag att dagarna sniglar sig fram. Till och med våren är seg, den kommer liksom aldrig igång. I morse saknade jag min vintermössa när jag gick till jobbet.

Tre veckor

2010-04-07T15:27:00.003+02:00

Nu har vi väntat i tre veckor på LOA. Ibland känns det som om dagarna går i snigelfart. Samtidigt har vi fullt upp, det är så typiskt oss att dra igång en massa projekt när man har som mest att göra. Vi har köpt ett begagnat kök på nätet som ska köras ut till sommarstugan och där ska vi riva det gamla köket och planera om lite. Min man kom med den urusla idén att vi skulle renovera badrummet samtidigt så nu kommer vi varken kunna duscha eller laga mat där. (Och inte heller tvätta av sig efter att vi klafsat runt i lervällingen på tomten). Samtidigt måste vi köpa en större bil så vi får plats med två barn + katter + barnvagn.
Hela påsken har vi jobbat och eftersom jag för det mesta har det lugnt på jobbet har jag surfat på nätet och letat begagnad bil och de bilar jag hittat finns i Skåne eller Norrbotten, eller så har de ingen dragkrok (ett måste). Jag är inte så kräsen när det gäller färg men varför är det så många familjebilar som har ljus skinnklädsel? Jag menar; efter en vecka med leriga barnfötter är det ju helt förstört.
När vi för en gångs skull är lediga tillsammans och inte har något för oss diskuterar vi namn på lillasyskon och det är inte lätt. Namnen i almanackan har vi gått igenom för länge sen och nu är vi inne på nätet och betar av alla namn på http://www.svenskanamn.se/. Jag har ett namn som jag nästan bestämt mig för så nu gäller det att övertyga maken också, han är inte lika såld på det.

Längtar

2010-04-03T07:51:00.002+02:00

Idag läser jag mailet om och om igen (från danska familjen). Jag vill också hålla vårt barn, det känns ju så knäppt att vi bara går och väntar här medan lillasyskon är där på ett barnhem. Hoppas CCAA snabbar på så vi snart får åka, jag längtar!

Avundsjuk

2010-04-02T15:21:00.002+02:00

Idag fick vi mail från "vår" danska familj som besökt barnhemmet där vårt blivande lillasyskon finns och de berättade att besöket var trevligt och att personalen var vänliga och att vårt barn såg friskt ut och att barnet var glad och log och växte som det skulle. Och de har tagit foton (som vi ska få när de är tillbaka i Danmark) och det största av allt; de hade fått hålla barnet och gud vad jag blev avundsjuk när jag läste det. OJ vad jag också vill hålla och krama nu! Vilken fin påskpresent vi fick, det betyder ju så mycket att få en färsk rapport. Tänk vad fantastiskt det är med internet!

Väntan

2010-03-26T19:03:00.002+01:00

Oj vad jobbigt och tråkigt det är att vänta. Vi vill åka nu. Det känns så orättvist att det måste ta så lång tid. Vi finns här och barnet finns där. Varför kan vi inte bara få åka och hämta det? En massa papper ska granskas och stämplas och skickas hit och dit kors och tvärs över jorden och jag förstår att blivande föräldrar måste granskas och godkännas och stämplas men varför måste det ta sån tid?
På en mailinglista har vi fått tag i en dansk familj som ska åka till Kina över påsk och då besöka "vårt" barnhem. Deras dotter adopterades därifrån för snart åtta år sedan. De har lovat att titta efter vårt barn och kanske ta foton, det skulle ju vara helt fantastiskt att få det.

Tillbaka

2010-03-20T11:40:00.004+01:00

Nu är vi tillbaka till snön (tyvärr hade den ju inte smält bort helt). Vår semester var härlig med mycket sol och bad och god mat. Och i veckan fick vi också besked att CCAA godkänt vår 48-timmarsansökan (notice), så nästa steg är att CCAA även ska godkänna vår huvudansökan som ligger i någon hög där borta i Kina. Och nu säger jag; Snälla, snälla, snäääälla CCAA, skynda er att plocka fram vår ansökan så kanske vi får åka innan sommaren.

Semester

2010-03-08T20:16:00.003+01:00

Nu byter vi ut snön och vinteroverall och blöta vantar mot semester i Egypten. Och så hoppas vi att vi blivit godkända av CCAA när vi kommer hem.

Liten

2010-03-03T16:07:00.002+01:00

Vi har fått en uppdatering från barnhemmet. Det är ju ovanligt att man får det från barnhemmen i Kina, men vi frågade och vi fick det. Och det är ju fantastiskt...långt där borta på andra sidan jorden finns vårt blivande barn. Men vi kunde också läsa att barnet låg under den normala viktkurvan och är så liten, liten...och nu gäller det att andas lugnt för jag vet att det kan ta upp till åtta månader innan vi får åka men hemska tanke så länge vet jag inte om jag klarar av att vänta, jag vill åka nu och krama, krama den där lilla och bara proppa in en massa nyttig barnmat.

Snurrigt

2010-03-01T06:39:00.002+01:00

Jag har inte kunnat sovit på två nätter nu. Alla tankar bara snurrar runt. jag funderar på hur vi ska möblera om hemma, vi måste flytta ut lilla S så han börjar sova i eget rum (helst vill jag ha honom i vårt sovrum för alltid), var är alla små barnkläder? (huller om buller i källaren), vad ska vi göra med alla små leksaker som dräller runt överallt och som "lillasyskon" säkert kommer försöka stoppa i munnen och halsen hela tiden?. Vad stod det egentligen i läkarrapporten, har vi förstått allt, tänk om det är något fel på barnet som inte står med där. Och hur gör man på flyget? Hur många väskor klarar vi av att hålla reda på, kameran, datorn och två ungar...funkar det? Hur varmt är det i södra Kina mitt i sommaren, tänk om barnet inte vill dricka och blir uttorkat och ja...till och med flygplanet kan ju sladda på den varma asfalten på landningsbanan...för att inte tala om cykloner och oväder, brukar det inte vara mycket sånt där? Ja herrgud, allt kan ju hända, klarar vi verkligen det här? Och vem vill vara kattvakt till två håriga innekatter mitt i sommaren?

2010-02-26T15:10:00.001+01:00

För en gång skull när jag inte har tid att tänka på adoption så händer det. Igår fick vi förfrågan om att ta emot ett barn från 48-timmarslistan. Och vi har tackat JA! Crazy day!

2010-02-23T10:07:00.002+01:00

Jag har inte tänkt på adoption på flera dagar nu vilket är skönt! Inget surfande på adoptionsbloggar, inga rykten och inga grubblerier på när det kan tänkas ske. Anledningen är att jag varit "insnöad" på jobbet och kommer att vara några dagar till. För när man jobbar med tågtrafik dessa kaosdagar så hinner man inte med något annat än tåg, tåg och tåg och när jag kommer hem efter jobbet stupar jag i säng och drömmer om tåg (förutom i natt när jag drömde om flygplan). Mera snö!

2010-02-17T06:49:00.002+01:00

Förra gången vi adopterade blev vi också drabbade av kinesiska nyåret eftersom vår resa till Kina blev uppskjuten en månad p.g.a. alla firande kineser. Nu väntar vi på att de anställda på CCAA ska komma tillbaka från sin semester och packa upp och stämpla vår ansökan (för att sen lägga den på hög ett tag).

2010-02-16T13:03:00.002+01:00

Det är mycket med det här "Kan själv" och "Kan inte". Det är en balansgång mellan att låta honom försöka...utan att det blir farligt (skära med kniv eller klättra på pall). Eller en hårfin skillnad mellan att bli stolt över att klara något själv (lasta in grejer i bilen eller bära matkassen) och få utbrott över att allting är så svårt (klippa i tjockt papper eller öppna en krånglig väska). Men i helgen har han överraskat oss flera gånger. När vi skulle gå ut och åka pulka (och mamma och pappa fastnade lite i köket med kaffet) så står han i hallen med jackan på och dragkedjan uppdragen (alldeles själv). Och en annan gång när vi skulle gå ut och pustade och frustade över alla vantar och mössor som skulle dras fram så ropar jag på S att han ska skynda sig och han svarar innefrån toaletten att han måste ju kissa först. Och han har satt sig där alldeles själv och inte vill han ha barnsitsen på toaletten heller, han är ju stor nu. Våran stora och duktiga lilla kille.

2010-02-13T13:15:00.000+01:00

2010-02-11T08:40:00.002+01:00

I vår hall i morse, vi är på väg till dagis:

Lilla S: Jag älskar dig mamma!
Jag: Åh, jag älskar dig med, jättemycket, säger jag och vi kramas.
Lilla S: Jag älskar pappa också.
Jag: Pappa älskar också dig jättemycket.
Lilla S: Och barbapappa!
Jag: Eh..ja barbapappa är bra.
Lilla S: Jag älskar alla bilar och tåg och sopbilar också.
Jag: Va bra.
Lilla S: Och alla lokförare!
Jag (byter ämne): Idag ska vi se om plogbilen varit ute så vi kan ta vagnen till dagis.
Lilla S: Jag drömde om plogbilen, han ploga bort ALL snö.
Jag: Men va bra, då behöver vi inte pulsa i snön.
Lilla S: Jag älskar plogbilen!

:-)

2010-02-08T22:27:00.003+01:00

Det är jobbigt att vänta. Inte för att vi har väntat speciellt länge (en vecka hittills :-) och inte för att vi den här gången har särskilt bråttom. Men jag avskyr att gå i ovisshet. Och det är olustigt med känslan att våra liv är i någons (någon = CCAA) händer...nåväl, kanske inte våra liv men vårt framtida syskon kommer ju ändå att förändra vår familj och våra liv, på sitt sätt.

Samtidigt kan jag ibland tycka att det gärna får dröja ett tag, vi vill passa på att mysa med lilla S, bara vi, ett tag till.

Nu längtar vi ut till landet, på fredag åker vi. Det ska bli spännande att se hur mycket snö som kommit sedan vi var där sist. Maken ska tydligen skotta snö från taket, vi får väl se hur det går...Vinterbilden är från sjön på landet senast vi var där.

2010-02-02T08:36:00.002+01:00

Vi är jättenöjda med vår nya organisation. Inte för att vi var missnöjda med vår gamla men det här är skillnad. De är supersnabba, jag tycker vi bara hinner lägga ett papper på lådan så mailar de att allt är ok. Och när jag ringer känns det mer som att ringa en god vän, de vet direkt vem jag är och de vet vad min man heter...och vilket dokument som står på tur.
Nu går vi i väntans tider!

2010-01-27T15:35:00.002+01:00

Papper hit och papper dit...Den här gången får vi vara med och göra iordning vår ansökan själva (eftersom vi har en annan organisation). Jag trodde det skulle vara jobbigt och krångligt men faktiskt är det ganska intressant att få veta vad som händer med vår lilla pappersbunt. Häromdagen besökte vi Notarius Publicus vilket var en trevlig farbror med mysigt (och lagom rörigt) kontor. Vi satt där och snörvlade (sjuka igen) medan han stämplade och knöt ihop vår bunt med ett randigt litet snöre. Imorgon ska maken hämta bunten, som nu stämplas hos UD, för vidare färd med buss 69 till Kinas ambassad. Det är sista anhalten för vår ansökan, sen ska den skickas in till organistationen och vi ska aktivera oss på 48-timmarslistan.
Nu ska jag och lillprinsen mysa i soffan framför Pettson och Findus, tyvärr har jag smittat ner sonen så efter min sjukskrivning från jobbet är det bara att fortsätta med VAB (det blir min premiär-VAB:).

2010-01-21T13:50:00.002+01:00

Nu har vi kommit ett litet (eller stort...det beror på hur man ser det) steg närmare. Idag fick vi förmedlingsbeslutet från vår organisation och ska samla ihop de sista papprena för ansökan (som sen ska översättas och stämplas hos en Notarius Publicus).
Så kassaapparaten smäller till *20 000* till organisationen. Men det har nog aldrig varit så roligt att betala 20 000 kronor :-).

2010-01-12T14:55:00.003+01:00

Vad segt det går med papperssamlandet. Vissa papper har kommit (polisregistret, personbevisen, landarkivet, intyg från vår hemutredare). Vissa papper har inte kommit (stadsarkivet, provsvar från läkaren och anställningsintygen från våra jobb). Vi har totalt förträngt att vi gjort detta en gång förut (inte allför många år sedan) så allt känns nytt och vi sitter på kvällarna och kliar oss i huvudet "Vad är det här för intyg? Har vi det? Hur får man ett sånt?". Och familjens kassaapparat har börjat plinga; utdrag från polisregistret 170 kr *pling*, utdrag från landarkivet 90 kr *pling*, läkarundersökning 800 kr *pling*, extra provsvar 350 kr *pling* o.s.v. Det är lång väg kvar.

2010-01-06T06:50:00.002+01:00

Ett nytt spännande år; 2010! Vi börjar året med en riktig influensa (dock inte svininfluensan), det kanske är bra att ta det med en gång så får vi vara friska sen. Nu vill vi bara samla klart våra papper till vår ansökan till Kina men hur många röda dagar kan det vara egentligen. Längtar till vardagen och post i brevlådan varje dag.

2009-12-23T21:03:00.003+01:00

Tänk att vi nu fått fira två jular med lilla S...och häromdagen kom han hem med sitt livs första julpyssel från dagis. Hans stolta föräldrar har placerat dem på köksbordet där de får stå hela julhelgen; tomten och granen. Det finaste julpyssel vi sett!

2009-12-18T14:22:00.002+01:00

Igår skickade vi in medlemsansökan till en ny adoptionsorganisation. Vi är egentligen inte missnöjda med vår förra men vi har fått en känsla för att det kan gå snabbare med denna och att det är lite billigare. Det känns ju också som om allting kan hända i adoptionsvärlden och att man inte har garantier för någonting, det gör det inte lättare att göra de val man måste göra på vägen. Och precis när vi ska sätta igång med att skicka papper och blanketter hit och dit så kommer det en hel massa röda helgdagar då allt är stängt och vår läkare är ledig och telefontider är begränsade, det är ju typiskt. Jag som inte är någon "jul-fantast" vill i ena stunden att dagarna ska gå fort, fort...men i andra stunden längtar jag efter att få vara ledig med lilla S som pratar om julafton och jultomten och det bästa av allt; jullov!

2009-12-09T10:12:00.002+01:00

Hurra idag fick vi vårt medgivande för ett syskon, hela 21 månader efter att vi kom hem med lillprinsen. Vår kommun är ju inte den snabba och vår hemutredare har ju inte heller skyndat precis. Men nu har vi det. Spännande!

2009-11-12T10:04:00.002+01:00

Nu var det längesen...det är knappt jag kommer ihåg hur man loggar in. Inte är det väl någon som läser här längre heller men jag blev lite sugen på att skriva ett nytt inlägg, främst för min egen skull. Det är kul att läsa det som en dagbok sen.
Lillprinsen S växer så det knakar, han går på förskolan sedan augusti och om en vecka fyller han tre år! Tiden går så snabbt, det är knappt jag kommer ihåg vår långa väntan innan vi fick BB. Jag minns ju att jag tyckte den var oerhört jobbig men nu känns det så suddigt...det mesta av och om vår adoption INNAN vi fick barn känns mest blekt och luddigt i kanterna på något sätt.
Tiden sen vi kom hem från Kina har ju varit fantastisk på många sätt och vis, ett liv med barn innebär ju att ingen dag är den andra lik (trots att det känns som om livet mest består av rutiner). För det mesta är allt roligt men vi har också fått kämpa som föräldrar, mest med anknytningen. Det tog ungefär ett år innan anknytningen kändes trygg och att vi kände oss som en helt normal barnfamilj.
I mars nästa år har vi varit hemma två år, vi ska fira med en resa till Egypten (vår första utomlandssemester med barn).
Och nu har vi börjat med en syskonutredning, vi väntar nu på läkarintygen som ska skickas in till vår hemutredare. Den här gången är allt annorlunda, vi har fullt upp hela dagarna och hinner inte ägna så mycket tid till att grubbla över väntetider och en massa "om" och "när?". Det är också en hel del som ska ordnas innan ett syskon blir verklighet bland annat ett nytt medgivande, mer pengar och slutligen ett barnbesked via 48-timmarslistan. Och jag kan ju säga att vissa dagar, när allt bara är kaos, saker ligger överallt, dammhögarna ligger i drivor, strumporna är inkletade med gamla makaroner, katterna skriker, berget i tvättkorgen rasar, vi är förkylda och S ska göra allting själv och får utbrott för minsta lilla sak så känns det fullt tillräckligt med ett barn. Men sen glömmer man såna dagar (som tur är).

2008-12-23T21:22:00.002+01:00

Nu är det inte långt kvar...om två veckor börjar jag att jobba och min man ska ta över på hemmafronten. Det känns konstigt. Jag kan inte tänka mig in hur det känns att jobba, ändå anar jag att allt kommer kännas "som vanligt" efter två dagar.
Ikväll satt jag och ögnade igenom det jag skrivit på min blogg, det var kul att läsa vad jag skrev i mars, när vi precis kommit hem. Det känns som om det var flera år sedan! Det är tio månader sedan lillprinsen kom hit, ändå känns det som om han alltid har funnits här.
Jag har ju inte skrivit så mycket på min blogg på sistone, nu tar jag en lång paus...kanske kommer Lisa Papaver glömmas i cyberrymden, kanske får den ny fart senare i vårt liv.
Jag läser ju fortfarande om mina "bloggvänners" väntan och för några är ju väntan snart slut (Grattis!). Jag hoppas att tiden inte rinner iväg för någon, nu verkar det ju vara lite hårdare att få nytt medgivande om man passerat åldersgränsen. Jag kan ju säga att det bästa vi gjort i livet var att hoppa av den ordinarie kön och välja SN. Om vi inte gjort det hade vi ännu väntat och förmodligen inte fått barn innan år 2010!

God jul och gott nytt år!

2008-11-04T06:54:00.002+01:00

Häromdagen var jag och lilla S på mitt jobb och hälsade på. Det blev en mindre uppståndelse där alla skulle klämma och känna och ställa tusen frågor. De som också hade följt oss på vår resa via resedagboken kunde nästan inte hålla tårarna borta. Vi som faktiskt börjat vänja oss vid vår vardag som småbarnsfamilj blev lite besvärade och generade, S klamrade sig hårt runt min hals och vågade knappt kika fram. Och jag som vant mig vid att inte träffa så många vuxna på en och samma gång blev helt slut och var tvungen att sova middag när jag kom hem.
Hur som helst, anledningen till att vi var där var ju att det snart är dags att börja jobba! Mindre än två månader kvar, det är inte klokt vad snabbt det går. Och nu ångrar jag ju att jag absolut propsade på att maken skulle ta så många månader, det är väl inte så himla viktigt det här med jämlikhet? Klart lillprinsen ska vara hemma med sin mamma!