tisdag, november 04, 2008

Häromdagen var jag och lilla S på mitt jobb och hälsade på. Det blev en mindre uppståndelse där alla skulle klämma och känna och ställa tusen frågor. De som också hade följt oss på vår resa via resedagboken kunde nästan inte hålla tårarna borta. Vi som faktiskt börjat vänja oss vid vår vardag som småbarnsfamilj blev lite besvärade och generade, S klamrade sig hårt runt min hals och vågade knappt kika fram. Och jag som vant mig vid att inte träffa så många vuxna på en och samma gång blev helt slut och var tvungen att sova middag när jag kom hem.
Hur som helst, anledningen till att vi var där var ju att det snart är dags att börja jobba! Mindre än två månader kvar, det är inte klokt vad snabbt det går. Och nu ångrar jag ju att jag absolut propsade på att maken skulle ta så många månader, det är väl inte så himla viktigt det här med jämlikhet? Klart lillprinsen ska vara hemma med sin mamma!