När jag var ute på min lunchrast såg jag inte mindre än tre kinaflickor. 3 stycken! Olika! En i rosa klänning som stod och kikade in i en sushirestaurang, en i röd och vitprickiga byxor som åt glass och en i blå snickarbyxor, halvsovande i en vagn utanför Konsum.
Och nu vill inte jag fortsätta jobba för jag känner mig som tre år och vill bara ligga på golvet och banka och sparka i golvet och skrika: JAG VILL OCKSÅ HA!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Man har ju blivit en liten "kina-stalker" sedan adoptionen satte igång:-) Folk måste tro att man är helt knäpp..håller med dig om att "jag vill också ha!!!" känslan är stark just nu när folk i närheten fått oväntade BB. Hoppas att vi kommer att få barn SNART alla som väntar.
Krám minisork
Samma här, jag vill också ha NU! Inte sedan, utan precis precis NU!
Det blir inte Kina för oss utan vi hoppas på Korea. Vi får väl se när medgivandet är i hamn och så..
Tack för gratulationen och för tipset om Prag!
Skicka en kommentar