Väntan

Oj vad jobbigt och tråkigt det är att vänta. Vi vill åka nu. Det känns så orättvist att det måste ta så lång tid. Vi finns här och barnet finns där. Varför kan vi inte bara få åka och hämta det? En massa papper ska granskas och stämplas och skickas hit och dit kors och tvärs över jorden och jag förstår att blivande föräldrar måste granskas och godkännas och stämplas men varför måste det ta sån tid?
På en mailinglista har vi fått tag i en dansk familj som ska åka till Kina över påsk och då besöka "vårt" barnhem. Deras dotter adopterades därifrån för snart åtta år sedan. De har lovat att titta efter vårt barn och kanske ta foton, det skulle ju vara helt fantastiskt att få det.

Tillbaka

Nu är vi tillbaka till snön (tyvärr hade den ju inte smält bort helt). Vår semester var härlig med mycket sol och bad och god mat. Och i veckan fick vi också besked att CCAA godkänt vår 48-timmarsansökan (notice), så nästa steg är att CCAA även ska godkänna vår huvudansökan som ligger i någon hög där borta i Kina. Och nu säger jag; Snälla, snälla, snäääälla CCAA, skynda er att plocka fram vår ansökan så kanske vi får åka innan sommaren.

Semester

Nu byter vi ut snön och vinteroverall och blöta vantar mot semester i Egypten. Och så hoppas vi att vi blivit godkända av CCAA när vi kommer hem.

Liten

Vi har fått en uppdatering från barnhemmet. Det är ju ovanligt att man får det från barnhemmen i Kina, men vi frågade och vi fick det. Och det är ju fantastiskt...långt där borta på andra sidan jorden finns vårt blivande barn. Men vi kunde också läsa att barnet låg under den normala viktkurvan och är så liten, liten...och nu gäller det att andas lugnt för jag vet att det kan ta upp till åtta månader innan vi får åka men hemska tanke så länge vet jag inte om jag klarar av att vänta, jag vill åka nu och krama, krama den där lilla och bara proppa in en massa nyttig barnmat.

Snurrigt

Jag har inte kunnat sovit på två nätter nu. Alla tankar bara snurrar runt. jag funderar på hur vi ska möblera om hemma, vi måste flytta ut lilla S så han börjar sova i eget rum (helst vill jag ha honom i vårt sovrum för alltid), var är alla små barnkläder? (huller om buller i källaren), vad ska vi göra med alla små leksaker som dräller runt överallt och som "lillasyskon" säkert kommer försöka stoppa i munnen och halsen hela tiden?. Vad stod det egentligen i läkarrapporten, har vi förstått allt, tänk om det är något fel på barnet som inte står med där. Och hur gör man på flyget? Hur många väskor klarar vi av att hålla reda på, kameran, datorn och två ungar...funkar det? Hur varmt är det i södra Kina mitt i sommaren, tänk om barnet inte vill dricka och blir uttorkat och ja...till och med flygplanet kan ju sladda på den varma asfalten på landningsbanan...för att inte tala om cykloner och oväder, brukar det inte vara mycket sånt där? Ja herrgud, allt kan ju hända, klarar vi verkligen det här? Och vem vill vara kattvakt till två håriga innekatter mitt i sommaren?