tisdag, oktober 31, 2006

Nej, CCAA har inte alls uppdataerat. Istället kan jag läsa rapporten från Kinabesöket på AC:s hemsida. Mr Lu säger: ”vi kan ju inte uppmuntra folk att överge sina barn” och ”vi kan inte sätta de blivande adoptivföräldrarnas oro för ökad handläggningstid före barnens bästa”. Det är sant. Alldeles självklart. Och drömmen om barnet svävar ännu lite längre bort från mitt ego...

Jag hade tänkt att pyssla med så mycket på landet, binda kransar, plocka mossa och annat från skogen. Istället eldade vi ris och gammal ved fem timmar varje dag så på kvällarna låg jag helt utslagen på soffan. Det var skönt på sitt sätt, jag tänkte inte en enda tråkig tanke på jobbet till exempel.

onsdag, oktober 25, 2006

Nu längtar jag till helgen efter att ha jobbat åtta dagar i sträck. Att vara ute i skogen är det enda som verkar hjälpa när jag har såna här "väntandagar", när jag börjar tvivla på om vi verkligen ska få barn någon gång.
Jag ska plocka trumpetsvamp till svampstuvning och göra en krans med mossa och enris. Sen när vi kommer hem från landet har CCAA uppdaterat och en hel massa LID har försvunnit från listan och en hel massa människor har blivit föräldrar :-)

måndag, oktober 23, 2006

Hemma vid köksbordet:
jag: vi kan nog ta ut alla semesterdagar nästa år, det verkar inte som om det blir nåt Kina.
P: Vad är det nu då?
jag: Nu skriver dom på forumet att det kommer ta ännu längre tid, upp till 24 månader.
P: Men du skulle ju sluta läsa på dom där forumen.
jag: Det här är inga rykten, dom har pratat med deras organisation.
P: Nej nu ringer jag vår landassistent. Jag är trött på alla rykten.
jag (ynkligt): nej, hon är säkert nerringd av alla oroliga sökande.
P ringer.
P: Det förstod jag väl, hon säger att det är 16 till 18 månader, dom har inte hört något nytt.
jag: Nehej?, Dom har ju folk nere i Kina den här veckan, vad gör dom där då? Handlar souvenirer?
P: Ja inte vet jag, men om hon inte hört något så är det väl inget som har hänt. Nu förbjuder jag dig att gå in på dom där forumen och läsa massa skit. Man blir ju helt deprimerad, det är inget vi kan göra åt väntetiderna, det är bara att gilla läget.
jag: (ännu ynkligare): ok, jag ska inte läsa på dom där mer.
P: Lova det, strunta i alla rykten.
jag: jag lovar.

Det första jag gör när jag kommer till jobbet är...jag vet...det är inte klokt, men jag måste ju kolla...kanske är det nån som helt dementerat ryktena. Men nej, det har inte hänt något.

fredag, oktober 20, 2006

I morse när jag gick min morgonpromenad (har sett på "Du är vad du äter") så mötte jag tre stora rådjur vid vår kolonistuga. Helt fantastiskt, mitt inne i stan. Jag gissar att det var sugna på våra äpplen som vi inte orkat kratta upp. Vi stod och glodde på varandra en bra stund innan jag fortsatte hem.
P och jag har bestämt oss för att göra en resa i vår. Först hade vi inte tänkt det eftersom vi hoppades på en kinaresa nästa höst. Men nu vet jag inte om det blir något Kina nästa år och jag känner att vi måste göra något roligt, inte bara sitta och vänta ett helt år. Egentligen har vi kanske inte råd (jo, det är dyrt att adoptera) men vi måste leva också, inte bara finnas till i en lång väntan. Dessutom behöver vi öva på att flyga, vi som är så flygrädda :-) Så nu ska jag börja kolla på resor.

tisdag, oktober 17, 2006

Jag läser på andra bloggar om par som är på gång med att samla ihop papper till ansökan och det känns som om det var så länge sen vi höll på med det. Fem månader är inte så lång tid men ändå, det känns långt borta. Då var vi så uppe i allting, det var papper som skulle kopieras och beställas och förnyas. Några papper var för skrynkliga och några var det hål i kanten på. När mappen var klar tog vi bilen in till stan och la den i brevlådan utanför organisationens kansli. Jag kommer ihåg att det ösregnade och hela kvällen var jag orolig över att det skulle regna in i lådan och vår mapp skulle bli förstörd.
Efter det har vi gått in i väntanstadiet...ett kontigt vaccum. Ibland känns det verkligt och påtagligt och då är väntan svår när vi vet hur lång tid vi har kvar. Ibland känns det bara konstigt, ett "ingenting" och jag undrar om vi verkligen ska få ett barn nån gång i framtiden eller om det bara var en dröm den där mappen som vi la i brevlådan.

måndag, oktober 16, 2006

Hemkommen från landet med jord under naglarna och svart trumpetsvamp på tork. Jag skulle gärna velat varit kvar där en vecka till. Det är så härligt nu på hösten när det inte är så många andra där ute. Det är alldeles tyst och på kvällarna tittar vi på stjärnhimlen, i stan syns ju aldrig stjärnorna så jag hade nästan glömt bort att de fanns.
I lördags var vi på inflyttningsfest hos L & A som äntligen har blivit sambos. Det var trevligt men lite mycket folk för mig som blir nervös när det är fler än fyra i samma rum...Naturligtvis hamnade jag bredvid kvinnan som pratade högst och tog mest plats av alla så jag krymte ihop till en liten prick bredvid henne, ont i höger öra också efter hennes gnägg. Så det var verkligen underbart att komma ut till tystnaden på landet på söndag morgon.

fredag, oktober 13, 2006

Usch varför läser jag alla hemska rykten om väntetider från Kina som finns på den här sidan; http://chinaadopttalk.com/. Det är samma sak som småätande, jag VET att jag inte ska äta kvällsmackor, nötter, russin, kex när jag kommer hem från jobbet på kvällen men ändå går köksskåpen upp och igen och kylskåpsdörren öppnas 100 gånger fast jag vet att det inte finns något gott och jag VET att jag bara mår dåligt efteråt.

onsdag, oktober 11, 2006

Läser på Aftonbladets hemsida om Madonna som hämtar barn i Malawi. Och undrar varför vissa får åka och välja ut ett barn bara så där och andra måste stå i kö i flera år. Nu har jag ju ingen aning om hur det hela har gått till eller vilka regler det är i USA men ändå. Nånting är det som gör mig irriterad. Är det "inne" att adoptera?
Förresten skulle Madonna förmodligen aldrig fått medgivande i Sverige. Inget ont om henne personligen men vilket liv blir det att växa upp som barn till en superstjärna? Själv skulle jag inte önska att biologiska pappan gav intervjuer i tidningarna och berättade hur lycklig han är. Det är för privat.

Jag har åkt på förkylning och har feber som åker upp och ner, känner mig allmänt skruttig. Det är så typiskt när jag kommit igång med träningen. PMS också, vilket resulterade i en utskällning när P ringde och sa han skulle jobba över hela kvällen. Jag tyckte det var bättre att han åkte hem och sanerade spisen istället för att dra in extra pengar till hushållet...typiskt mig.

söndag, oktober 08, 2006

Igår var mamma här, vi tog en promenad in till stan. I ett fönster till en handarbetsaffär såg vi en jättesöt stickad tröja med tillhörande mössa (med små öron på). Vi gick in och kollade på garnerna och mönstret (rea var det också). Expediten (som nästan säkert var adopterad från korea...) bedyrade att garnet räckte till en tröja från tre månader ända upp till två år. Vi var lite tveksamma, hur skulle vi veta hur stort barnet var. Ett barn på 18 månader kan ju vara liten som en ettåring eller stor som en tvååring. Vi gick tomhänta ur affären.
Sen ville mamma kolla på Internet hur många LID det var före oss i kön. Och det var ju nästan lika många som senast hon tittade...tre grupper hade fösvunnit från listan.
Jag lagade god rotsaksgratäng och sen låg vi i varsin soffa resten av kvällen och glodde på TV medan P jobbade till 23.

onsdag, oktober 04, 2006

Idag när jag satt och väntade på tunnelbanan kom en dagisgrupp gående hand i hand på plattformen. Och mitt i gruppen får jag syn på en mörkhårig tjej med sneda ögon och rosa gummistövlar. Jag blir alldeles rörd, får tårar i ögonen. Tänk sen när vi också...smörgåsar i ryggsäcken, regnjackan med bamse på ryggen och rosa gummistövlar...
Jag trodde inte att jag skulle bli så blödig, jag har aldrig varit så intresserad av små bebisar som mina arbetskompisar stolt visar upp på jobbet. Jag har aldrigt klämt in mitt huvud i barnvagnar och gullat med ungar jag inte känner. Men det här är något annat, det är hormoner som bara kommer och överväldigar mig och inget kan jag göra, det är bara att följa med. Fast jag hoppas att det inte blir värre :-)

tisdag, oktober 03, 2006

Jag har kommit in i värsta pysselandan. Idag vaknade jag redan klockan 12 (efter jobbarnatt) och låg och funderade på vad jag skulle sy på nya symaskinen, omöjligt att sova mer. En grön tygpåse att bära vinflaskan i (till festen kanske) blev det. Och nu har jag suttit och surfat på nätet och beställt prylar från Panduro och lagt bud på massa snygga tyger på tradera (hoppas att det bjuds över på några av sakerna, kommer säkert ångra mig imorgon :).
Så nuvarande gäst/skräp/data-rummet hemma kanske inte alls blir barnrum utan syrum...Vi måste ha en större lägenhet så jag kan ha ett eget pysselrum alldeles för mig själv. (Om några år kommer jag skratta åt det här för när man har barn så har man inte tid till något "eget" pyssel).

söndag, oktober 01, 2006

Ikväll var jag och hälsade på min kompis K som jag inte träffat på länge. Hon bjöd på gott te och jag försökte lirka fram hennes nya katt som var blyg och gömde sig i bokhyllan. Kände mig så glad efteråt, fick lust att göra en massa kreativa saker. Tyvärr fick jag inte åka hem och sy och pyssla utan åkte direkt till jobbet för att jobba två nätter.
Börjar bli riktigt sugen på att göra något annat än att jobba kvar här, är inne på åttonde året nu. Är intresserad av att jobba som tapetserare, hålla på och klä om gamla möbler. Kanske öppna en egen verkstad och åka runt på loppisar och auktioner och köpa upp gamla möbler. Helt annat än det här stillasittandet framför datorn.
Fast jag måste vänta tills vi fått barn. Lite dumt att äventyra föräldraförsäkringen så här ett år innan...