Jag håller på och läser Mei Wenti! av Catarina Lilliehöök. Hon har studerat och bott i Peking och skriver så mycket roligt i sin bok. Hon beskriver folkmyllret, alla dessa människor överallt. Folk som knuffas och stöter mot och pratar och ställer närgångna frågor. Jag undrar om jag kommer att trivas i Peking, jag som älskar ödsliga vidder och stillhet i naturen.
Jag är imponerad av alla som studerar det kinesiska språket, det verkar ju obegripligt med alla olika uttal. "Ma" kan uttalas på flera olika sätt och ha helt olika betydelser. Jag har lärt mig säga "Hej" (Ni Hao)...men sen tar det liksom stopp.

Snart bara 51 dagar kvar...och en blindtarm mindre i familjen. P opererades igår kväll, nu ligger han hemma i sängen och blir uppassad.
Allt som har med adoption och barn att göra stannade upp över julen, snart får vi ta nya tag med visum och saker som ska inhandlas. Kanske går det att göra lite fynd på Blocket så här efter jul.

Julen fick ett abrupt slut. Idag på annandagen, fick jag köra maken akut till sjukhuset på grund av magsmärtor. Vi fick tillbringa 4 timmar på akuten tills han blev inlagd, troligen är det blindtarmen. Så nu sitter jag ensam och knaprar pepparkakor och väntar på att få ringa och kolla hur det är med honom, han skulle opereras under eftermiddagen...
Tur att det händer nu och inte när vi är i Kina...53 dagar kvar nu...

Julafton är avklarad, stackars P gick till jobbet halv elva igår kväll...och det är 54 dagar kvar till avresa.

Två dagar kvar till jul och inte den minsta lilla julkänslan har infunnit sig. Jag vill bara att den ska gå fort, fort och det snart blir februari så vi får åka till Kina.

P ska jobba natt hela julhelgen så det blir ändå inte mycket firande, själv har jag jour och kanske måste jobba jag med. Men det här blir ju garanterat sista julen utan barn så det gör inte så mycket att vi måste jobba. (Tiden går ju fortare då också :)

God Jul till er som är lediga och faktiskt njuter av att fira jul!

Tankarna bara snurrar. I natt vaknade jag 4 och kunde inte somna om. Jag märkte att P också låg och vred sig i sängen så jag frågade honom hur det funkar på planet; ska vi sitta med honom i knäet i 10 timmar? Hur gör man när matbrickorna kommer? Ja man tänker lite irrationellt klockan fyra på morgonen...
Men jag undrar ju också en massa andra saker; vem är han, den här lilla killen? Kommer vi trivas ihop, kommer han ty sig till båda två från första början, kommer han grina i flera dagar och bli rädd varje gång han ser på oss eller kommer han att älska oss från första stund?
Fotot som vi har är från i somras. Mycket kan ha hänt, månader har gått. Kommer vi känna igen honom när vi ses?

Jag måste ha räknat fel igår för idag när jag räknade kom jag fram till att det är 61 dagar kvar till avresa. Kanske beror på att jag är genomförkyld och har känslan av att huvudet är fullproppad med bomull. Idag är iallafall alla papper inlämnade hos organisationen, det känns skönt.

Jag har mest legat i sängen hela helgen eftersom jag är jätteförkyld, det är ju typiskt när man har massor att göra. Tur att vi inte köper julklappar i vår familj (det blir säkert ändring på det när det kommer barn), jag hade inte orkat springa runt och trängas på stan bland alla andra stressade människor.
I morgon ska vi hämta lite papper hos vår hemutredare, som sedan ska lämnas in till organisationen på tisdag. Sen hoppas jag att det är färdigt med alla papper som ska skrivas och undertecknas och kopieras och skickas...:)
Det är 64 dagar kvar till avresa. Det känns både långt bort och väldigt nära.

Vi skulle egentligen åkt till landet den här helgen, men vi hade så mycket att göra hemma så det blev till att beta av från listan istället.
Målning och tapetsering är klart, modemsladden inhandlad (fem affärer innan vi hittade rätt sladd), bokhyllan vitmålad, besök på soptippen med bråte och sist men inte minst...barnvagn inhandlad. Den är provsutten också :)

Idag blev jag ruskigt arg. Vi var på babyland i Bromma och skulle titta på lite saker, bland annat ett bärsele. Butikskillen som jobbade där kom fram när vi stod och tittade på de bärselen som fanns. Så här gick det till:
Jag; Har ni inga andra märken än Babybjörn?
BK (butikskillen); Vi har extrapris på den här Babybjörn, den är jättebra.
Jag; Vi ska adoptera ett barn som är ca 14 månader och då tycker vi inte att Babybjörn är bra, det är mest för mindre barn.
BK; *hånskratt* Hur ska ni bära ett barn som är 14 månader, det blir ju jättetungt?
Jag; Eh, just därför ska vi ha ett bärsele.
BK; Det kommer inte din rygg att klara, man kan inte bära barn som är så gamla.

Han flinar och ser verkligen ut som om jag inte förstår någonting om barn, han fortsätter prata om att jag inte förstår hur tungt det blir... Jag vänder och är på väg ut, krockar med min man som börjar prata på för att släta över det negativa samtalet´(han är alltid så snäll). Sen går vi därifrån och jag säger "aldrig mera babyland".

Och igår pratade jag med BVC, vi fick inte komma dit innan vi åker. Hon tyckte vi skulle vända oss till mödravården istället. Jag tyckte inte att jag har något där att hämta eftersom vi inte behöver prata om förlossningsmärtor, kolik och bröstpumpar.

Precis allt får man kämpa för när man ska adoptera...

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
Vi har fått LOA, helt otroligt snabbt. Hurra, hurra!

Det lustiga är följande;

jag var ledig idag, en vanlig onsdag, regnet öste ner, himlen var helt grå. Jag gick här hemma och hade massor att göra men orkade inte göra någonting. Kände mig trött och förkyld...och jag la mig i sängen vid 11-tiden och drog täcket över huvudet och tänkte "Snälla, snälla, snäääälla CCAA, kan vi inte få LOA innan jul?".
Och vad händer? Telefonen ringer och jag får besked om att LOA har kommit och jag trillar nästan omkull...
Så här efteråt känns det ju som en dålig B-film men det var exakt så det gick till.

Varför kostar en bärsele 1000 kronor?

Kan man inte sy en själv?

Det är inte klokt vad mycket det är att tänka på när man ska få barn...fråga mig inte vad vi har gjort i de här två och ett halvt åren medan vi har väntat.

Det ska inhandlas en hel massa saker som barnvagn, säng, barnmatstol, täcke och kudde och bärsele. Vi måste köpa bilbarnstol till bilen och så måste vi koppla ur krockkudden. Kläder...vad ska vi köpa för storlek? Vi måste plugga in petskydd i kontakterna, köpa spisskydd och gömma lösningsmedel och annat högst uppe i skåpen. Vi ska måla och tapetsera och inreda barnrummet. Vi ska hämta kartonger i källaren med våra egna gamla leksaker och gå igenom och damma av...vi ska köpa nappflaskor och pipmuggar och potta och vinteroverall och pulka och...ja, det bara snurrar av allt som ska göras.
Sen tillkommer ju allt som har med själva resan att göra (resväskor, visum, papper, vaccinationer).
Kan man få en personlig assistent tro?
En Lottovinst?