Dagen D är här. Efter två år och 8 månaders väntan ska vi äntligen åka. Jag vaknade med ont i halsen, maken förkyld, men det kan bero på resfebern och några sömnlösa nätter. Nu är det dags, vi är jättenervösa och undrar ibland vad vi gett oss in på. Fast jag tror det blir bättre när vi klarat första flygresan, vi gillar ju inte att flyga.
Allting är packat, huller om buller känns det som. Eftersom vi bara har två resväskor fick vi dela upp lillkillens kläder och grejer och det var ju en hel del. Nu ska vi åka med katterna till min mamma, sen är det bara väntan tills planet går. Tänk att den här dagen faktiskt kom!!!

I morgon åker vi. Usch, vad vi är nervösa. Jag har inte ens kollat upp vilka som ska vara med i melodifestivalen ikväll ;-) jag som brukar ha stenkoll...
Och min nya kamera levereras på måndag. Och eftersom vi är i Kina då så får jag den när vi kommer hem istället. Så kan det gå.

I natt låg jag vaken två timmar och var till slut tvungen att gå upp för att titta om våra resecheckar låg i den lådan jag trodde de låg i. Och de gjorde de ju.
Jag har börjat packa lillkillens kläder och de tar upp nästan halva min resväska. Så ikväll kommer vännerna L & A med sin resväska modell större som vi ska få låna. Det behövs.

Fast det mest spännande nu är nog min nya kamera. (Eller min nya försvunna kamera). För tre veckor sedan beställde jag en kamera på nätet, det skulle vara fem dagars leveranstid, gott om tid alltså tänkte jag. Men ingen kamera kom efter fem dagar. Nu har företaget lovat att jag ska ha den senast idag...men än så länge inte skymten av någon kamera.
Det lutar nog åt att jag får den när jag kommer hem, fast poängen var ju liksom att ha med den till Kina.

Så där ja...nu har jag handlat upp halva apoteket. Och det ser ut som om vi ska öppna vårdcentral i köket.
Detta ska vi ha med oss: alvedon (stolpiller + flytande), vätskeersättning, kolpulver, nässpray, plåster, salva (för allt möjligt), våtservetter, tandborste och tandkräm för barn, barnschampo, luskam, febertermometer, tabletter mot diarré (till oss :), ad-droppar, stödstrumpor och öronproppar (till flygresan) och tre små burkar med försvarets hudsalva.
Sen visar det sig säkert att det vi verkligen behöver har vi glömt.
Jag har också inhandlat leksaker till barnhemmet (Bamse-klossar och skölpaddsskallra), present till barnhemsföreståndaren (glasskålar från Steninge slott) och en fin jacka i storlek 86 (på rea).
Pengarna bara rinner iväg...lätt.

6 dagar kvar...nu är det ruskigt nära. Vissa stunder är jag bara lugn och glad, andra stunder hoppar jag jämfota av nervositet, resfeber och "vänta-barn-hormoner".
Jag har sagt hej då till jobbet och ska inte dit förrän i januari nästa år. Det känns mycket konstigt och varje natt drömmer jag att jag är på jobbet och stressar och gör en massa konstiga saker.

Än har jag inte slutat blogga...Idag var jag och handlade och kollade på barngrejer i mataffären och undrar nu varför ett litet paket välling kostar 50 spänn! Jag läste innehållsförteckningen för att se vad det var för dyrbarheter men hittade inget mer än mjölkpulver, havrefiber och konstgjorda vitaminer. Inte undra på att barnfamiljer har ofta ont om pengar.

Nu är det inte långt kvar. Om exakt tre veckor har vi varit en barnfamilj i över ett dygn. Det känns fortfarande overkligt...
Jag vet inte vad som kommer att hända med min blogg när vi kommit hem. När jag började skriva för snart ett och ett halvt år sedan var det av flera orsaker:

1 Komma i kontakt med andra som också adopterar.
2 Ha en uppdaterad sida där vänner och anhöriga kunde läsa om vad som händer (eller inte händer) så vi slapp höra den klassiska "Har ni hört något-frågan" var och varannan dag.
3 Få gnälla av mig när väntetiderna bara ökade och ökade och allt bara kändes mörkt.

Alla tre sakerna är uppfyllda! Tack alla ni som läst och kommenterat. Och jag kommer självklart att fortsätta läsa mina "bloggkompisars" sidor, jag hoppas att tiden går snabbt och att ni står ut med den långa väntan.

Det här blev ett "tack och hej" inlägg, det var inte meningen från början. Kanske fortsätter jag skriva här, kanske återuppstår "Lisa Papaver" någon annanstans, jag vet inte. Nu återstår en vecka med packning och inköp av apoteksvaror och blöjor och andra roliga saker :-)

Tiden går ju framåt...ganska fort faktiskt. Nu har vi gått in i rese-planerar-fasen. (Köpt resväska, fixat blomvakt och kattvakt, påbörjat en packlista). Jag känner mig förvånansvärt lugn medan maken verkar bli mer och mer spattig för varje dag. Kanske är det därför som vi kompletterar varandra så bra. :-)
Nu är det 14 dagar kvar.