Tjohoo, vår papper är granskade och godkända, vi har gått igenom review room.

The CCAA has finished the review of the adoption application documents registered with our office before June 30, 2006.

Saker att göra medan jag väntar:

1 Jobba extra och få upp lönen så jag får bra föräldrapenning.

2 Sy och pyssla och spela tv-spel och göra sånt jag aldrig kommer hinna sen.

3 Resa och bo på hotell som inte har barnpool (och heller inga skrikande ungar :-).

4 Vara uppe sent och sova länge på morgonen.

5 Läsa böcker om Kina och försöka lära mig några meningar på kinesiska.

Jag ska jobba två nätter och en kväll, sen är jag ledig i två veckor, Hurra! Jag hoppas att det blir lite bättre väder, vi tänkte cykla en del på landet men om det regnar kanske vi börjar renovera köket...och det är ju ganska kul det med.
Vi har också äntligen enats med våra reskompisar L & A om en resa till Brasilien i Januari. Vi som inte gillar att flyga väljer en riktig långresa, det ska bli spännande. Vi har inte bokat ännu så 100% är det ju inte men jag vågar nog hoppas på att det blir av. Det går inte att bara gå hemma och vänta flera år på vår "Kinaplutt", då blir jag tokig.

Det cirkulerar en massa rykten därute angående CCAA:s nästa omgång BB (som vanligt). Än så länge är det roliga rykten som talar om fler dagar än 7...men vi får väl se.
Medan vi väntar så hinner kollegor på jobbet både få en och två ungar, det är rena baby-boomen. En del kommer tillbaka från föräldraledigheten med magen i vädret, redan väntande på nummer två. Synd att det inte är smittsamt ;-)

Varför är det bara chefer och mammor som säger Grattis när man berättar att man ska adoptera?

Det verkar som om CCAA ger ännu en pytteportion med BB denna månad, ryktena pratar om 7 dagar fram till 051114.
Tur att vi ska vara på landet nästa vecka, där har vi ingen tillgång till internet och kan inte läsa alla tråkigheter.

I natt drömde jag att vi var i Kina och hämtade barn. Alla i vår grupp fick barn runt ett år som tultade omkring men när vi fick vårt barn var det en lång och smal flicka med ljust (!) hår. De sa att hon var tre år men vi trodde nog hon var närmare sex. Hon var blyg men jätteglad och nyfiken på oss och gav mig små presenter hela tiden. Själva kunde vi inte glädjas utan tänkte bara på de där hemma som väntade på en liten ettåring som knappt lärt sig gå. Efter ett tag bestämde vi oss för att lämna tillbaka flickan och istället ta emot en ettårig pojke.
Men sen kunde vi inte få någon kontakt med pojken, vi tänkte bara på den stackars flickan som vi lämnat tillbaka...hon som var så glad över att ha fått oss som föräldrar.
Sen vaknade jag som tur var, vilken hemsk dröm. Jag kände mig nere hela förmiddagen.

Det var en tankeställare...varför har vi medgivande för att ta emot ett barn som är 18 månader gammalt och inte fem år? Är det vårt beslut eller vår omgivnings?