Vissa dagar önskar jag att jag vore en bättre mamma...och med bättre menar jag roligare, påhittigare, gladare och med mer tålamod. Och med mer tid. Fast när jag tänker efter så går det nästan inte att ge mer tid, jag är ju med lillprinsen nästan hela tiden (ja, han är ju med även när man ska duscha och gå på toaletten och handla och laga mat och städa...).
Kanske är det så att jag har så höga krav på mig själv, under alla år som vi väntade och längtade efter barn så hann vi ju fundera och drömma och fantisera om hur vi skulle vara som föräldrar. Men det går ju inte att föreställa sig.
Idag till exempel var det fint väder, vi gick en promenad med vagnen till lekparken och till affären. S börjar visa sin egen vilja (förutom att han inte kan bestämma sig) och ville ur vagnen och upp i vagnen och ur vagnen och upp i vagnen...det tog en halvtimme att gå 200 meter. Vantarna åker av, jag lägger ner dem i väskan, han vill ha vantar, jag sätter på dem, han tar av dem...och så där håller det på. Kanske är det så 2-åringar är.
En sak är jag iallafall nöjd med; innan vi fick barn bestämde jag mig för att inte bli någon "hönsmamma" och det är jag inte heller.
Och jag lyckades skriva hela det här inlägget och samtidigt läsa "Max potta" tre gånger och ta en paus för blöjbyte.