Det är mycket med det här "Kan själv" och "Kan inte". Det är en balansgång mellan att låta honom försöka...utan att det blir farligt (skära med kniv eller klättra på pall). Eller en hårfin skillnad mellan att bli stolt över att klara något själv (lasta in grejer i bilen eller bära matkassen) och få utbrott över att allting är så svårt (klippa i tjockt papper eller öppna en krånglig väska). Men i helgen har han överraskat oss flera gånger. När vi skulle gå ut och åka pulka (och mamma och pappa fastnade lite i köket med kaffet) så står han i hallen med jackan på och dragkedjan uppdragen (alldeles själv). Och en annan gång när vi skulle gå ut och pustade och frustade över alla vantar och mössor som skulle dras fram så ropar jag på S att han ska skynda sig och han svarar innefrån toaletten att han måste ju kissa först. Och han har satt sig där alldeles själv och inte vill han ha barnsitsen på toaletten heller, han är ju stor nu. Våran stora och duktiga lilla kille.