I kväll ska vi hem till vänner och äta mat och spela fyrmanswhist, det ska bli kul. Mamma har precis varit här, vi var inne på Kinalistan på Internet och kollade på fotografier på små söta kinesiska barn. Det är så kul att jämföra bilderna från barnbeskedet (barn som ser lite ledsna och rädda ut, med solkiga, gammalmodiga kläder) och fotona några år senare. Då är det glada och spralliga treåringar i vinteroveraller eller midsommarkrans i håret.
Jag undrar hur vi kommer att reagera över första fotot vi kommer få. Det är kanske inte kärlek vid första ögonkastet, jag tror mer på beskyddarinstinkt. De ser ju så rädda och ensamma ut på bilderna. Så sårbara, små knyten bara. Vad jobbigt sen, väntan inför resan, när man sitter och tummar på fotot på barnet som man bara vill ta i sin famn på en gång.