Idag fick vi rundbrev från organisationen och där läste jag att ytterligare en familj fått ett svårt utvecklingstört barn i Kina. I somras läste jag att två familjer råkat ut för samma sak. Vilken oerhört jobbig grej, det går inte ens att sätta sig in i. Först att äntligen få det efterlängtade barnet i famnen och sedan chocken och sorgen över att barnet är svårt sjukt, vilket naturligtvis inte alls fanns med i läkarrapporten. Och sen lämna ifrån sig det här barnet för att ta emot ett nytt, skulle jag kunna det? Vem tar hand om det utvecklingstörda barnet när vi åker hem med vårt friska. Usch jag ryser när jag tänker på sånt där. Hoppas verkligen de berörda familjerna fick bra stöd av personalen i Kina och hjälp med att bearbeta det som hände.