Åh, vad jag längtar efter semestern. Jag sitter på jobbet och försöker hålla upp ögonen, skulle behöva vara ledig någon dag efter stormhelgen men jag är inte ledig förrän på lördag!
Fick precis reda på att en av mina kollegor väntar barn, kul för henne. Det märkliga är att sedan vi bestämde oss för att adoptera barn har min kollega hunnit skilja sig från sin man hon har två barn med, träffat en ny och blivit gravid igen.
Jag undrar vad P och jag hållt på med i alla år när vi bara gått runt och såsat :-). Om vi påbörjat den här processen två år tidigare hade väntetiderna varit en tredjedel av vad de är nu och vi skulle redan varit hemma med vårt barn. Det är ju typiskt att väntetiderna ska vara de längsta just när vi ska adoptera.
Usch vad jag gnäller...