Det finns inte så mycket att skriva om...och tiden räcker inte till. När S har somnat på kvällarna ligger vi i varsin soffa och pustar ut och orkar just ingenting. De som känner oss vet ju att S opererades förra veckan, allting har gått bra men vi är extra trötta hela familjen efter vistelsen på sjukhuset.
Nu är vi ute mest hela dagarna, S knatar omkring på egen hand och gillar att gräva i sandlådan och plocka stenar och annat småskräp. Han börjar bli stora killen och jag har fått plocka bort en del kläder som han redan vuxit ur. I Kina hade han storlek 74 och nu, tre månader senare har han storlek 80. Det är ju underbart att han äter och växer...ändå kändes det lite sorgligt när jag packade undan hans fina mjukisbyxor han hade på hotellet i Beijing och hans supersöta tofflor med hundar på som nu är för små...ja, lite löjlig blir man när man fått barn .-)