Det är ju helt fantastiskt att adoptera barn. Ofta tänker jag på vår resa till Kina, det känns nästan som en dröm. Tänk att vi fick en sån fin kille. Ibland tänker jag också på den biologiska mamman som finns där någonstans. Stackars henne som inte får höra hans underbara skratt, undrar om hon tänker på honom ibland...
I natt har jag bara sovit fem timmar, S vaknade halv sex (!) och ville dessutom ha välling i natt. Men trots att jag egentligen är helt slut har jag så roligt. Det är så kul när han härmas, nyss petade jag lite med tops i mina öron och vips skulle han peta med sina små fingrar i sina. Han har också fattat det här med kramar; nu kramar han allt från skedar och kaffepaket till nallen och oss förstås. Mysigt! Fast bäst är att "laga mat" i plastbyttor och provsmaka ljudligt. Kanske blir det en kock så småningom.
I dag ska vi åka ut till landet och vara där till på måndag. Härligt.