måndag, oktober 23, 2006

Hemma vid köksbordet:
jag: vi kan nog ta ut alla semesterdagar nästa år, det verkar inte som om det blir nåt Kina.
P: Vad är det nu då?
jag: Nu skriver dom på forumet att det kommer ta ännu längre tid, upp till 24 månader.
P: Men du skulle ju sluta läsa på dom där forumen.
jag: Det här är inga rykten, dom har pratat med deras organisation.
P: Nej nu ringer jag vår landassistent. Jag är trött på alla rykten.
jag (ynkligt): nej, hon är säkert nerringd av alla oroliga sökande.
P ringer.
P: Det förstod jag väl, hon säger att det är 16 till 18 månader, dom har inte hört något nytt.
jag: Nehej?, Dom har ju folk nere i Kina den här veckan, vad gör dom där då? Handlar souvenirer?
P: Ja inte vet jag, men om hon inte hört något så är det väl inget som har hänt. Nu förbjuder jag dig att gå in på dom där forumen och läsa massa skit. Man blir ju helt deprimerad, det är inget vi kan göra åt väntetiderna, det är bara att gilla läget.
jag: (ännu ynkligare): ok, jag ska inte läsa på dom där mer.
P: Lova det, strunta i alla rykten.
jag: jag lovar.

Det första jag gör när jag kommer till jobbet är...jag vet...det är inte klokt, men jag måste ju kolla...kanske är det nån som helt dementerat ryktena. Men nej, det har inte hänt något.

1 kommentar:

En bulle i hjärtat! sa...

Det där känner jag igen! Jag tror det handlar om manlig klarsynthet och kvinnlig oro..!