Idag är det barnhysteri på jobbet. ALLA pratar om barn, hur man nattar bäst, olika barnmat, dagis och föräldradagar och garantidagar och hur mysigt det är på morgonen när barnen kommer upp i sängen med leksakerna och hur det är att vakna till obegripligt barnpladder. Jag försöker stänga av.
Det går inte.
De pratar om valet också. När några killar jag inte riktigt gillar (färska pappor allihopa) berättade för alla hur bra det var med moderaterna och vårdnadsbidraget var jag tvungen att lägga mig i.
"man får bara 3000 i månaden", sa jag
"ja, det blir ju 6000 för mina två", sa den ena snabbt.
"om man har två ja, synd om dem som bara har ett...då går det inte runt" sa jag.
"vi ska skaffa ett till, fan det blir ju 9000 i månaden", sa han och jag som redan kände mig nedtryckt och utanför av allt barnpladder hade inget mer att tillägga.

Det är ju lite skillnad, han som är så ung och knappt torr bakom öronen har väl all tid i världen att skaffa en hel kull. Medan vi får vara glada om vi hinner få ett.