Jag har ett jobb där det inte är så mycket jobb att tala om på natten...det är mest en slags jour, en väntan på morgonrusningen. En massa tid till att surfa på nätet.
På adoptionscentrums hemsida finns länkar till en massa amerikanska familjer som adopterat barn från Kina. Jag har varit inne på alla. Oftast orkar jag inte läsa, jag är mest intresserad av bilderna. Små söta barn med sneda ögon. Varje gång jag ser en bild från själva överlämnandet hisnar det inom mig. Ska vi också få...? Ska vi verkligen...?
Kanske är det ett sätt att närma mig det fantastiska som knappt går att förstå. Att jag och PH ska åka till andra sidan jorden och få en sån där underbar varelse i vår famn. Att vi ska få bli föräldrar, bli en familj.